Nackspärr

Dagen till ära vaknade jag upp med nackspärr, det har jag inte råkat ut för sen jag vet inte när. Efter en skål fil beger jag mig till körskolan. Självklart var det dags för backningsövningar tyckte min körskolelärare. Min nacke sa nej, han sa jo. Hade det inte varit för att min lärare är en mycket respektingivande man med helskägg och skräckfilmsögon, hade jag säkert tvärvägrat.
Mitt jobb på Luthagens Livs fruktavdelning gick bra trots handikappet. Det är möjligt att de klagande luthagentanterna blev ännu mer irriterade då jag väldigt långsamt vände på överkroppen när de ställde sina tusen frågor, jag måste ha sett rätt så arrogant ut.
Nackspärren beror antagligen på att jag somnade i qx-hallens pubsoffa igår. Det var en hård pubjobbarkväll, inte för att det var mycket att göra, utan snarare på grund av en del annat. Det är tur att man har godhjärtade medklubbverkare som förstår, annars kanske jag hade vaknat upp med ont på många andra ställen.
Nu kom jag förresten på när jag senast hade nackspärr, det hände då jag var student i Grenoble vt06. Den första natten var jag tvungen att spendera på min korridorsgrannes golv. Jag bodde nämligen i rena sovjetbygget, med ett 9-kvadrats rum, och ett kök som mer liknade ett slaktrum. Det är därför föga förvånande att det första som händer är att handtaget till min dörr går av och jag blir utelåst, därav golvsovandet. Ja, man längtar ofta tillbaka till den tiden. Det var tider det.