Pho in Paris

http://www.hewnandhammered.com/pho/2007/06/paris-pho-song-.html

Haha!

Paris

Min vecka i Paris levde upp till förväntningarna. Mycket god mat, shopping och härligt folk. Det som är så bra med att jag redan varit i Paris ett par gånger är man slipper känna sig tvungen att stå och trängas bland alla turistattraktioner. Nu kan man istället njuta av sånt man egentligen vill göra. Det blev inte sämre av att man umgicks med personer som bott i Paris ett bra tag och har metrosystemet i ryggmärgen.
Vi hade äran att få bo hos Robin, en stockholmare som Jacob lärt känna under sin studietid i Paris. Lägenheten, som även beboddes av Robins barndomsvän Hampus och colombianen Camillo, låg tio minuters gång från gay/jude-kvarteren i Marais.
Självklart blev det kopiösa mängder pho-soppa som konsumerades under vår vistelse. Ägaren till favoritrestaurangen började till slut känna igen oss, och han såg väldigt underligt på oss då vi bad honom ta foton när vi åt. Bilderna har jag nämligen tänkt skicka in till den eminenta bloggen om pho.





Vi tog oss även tid att strosa runt en eftermiddag bland den moderna konsten på George Pompidou. Där införskaffade jag för övrigt ännu en klimtposter som fått ersätta ett par Bob-planscher.

To the people of Amway

I address to the person who commented on my previous post. The person who found my critisism against Amway, translated it to english and on the behalf of Amway defended the company - I still disagree with you.
The activity which you run is still multi-level marketing and I curse the whole method, and I will not see a friend of mine get lured in to this shady business.
Amway is not according to the american Federal Trade Commission (and also the swedish lotteriinspektionen) qualified as a pyramid scheme therefore legal, but Amway has tremendously exaggerated the amount of profit, earnings or sales its distributors are likely to achieve. The inquiry also shows that most of the products sold by Amway are used by the distributors themselves for personal consumption rather than to customers who aren't enrolled in Amway.
The whole idea is that the "independant business owner" (the distributor) helps others to become IBOs and to get them to buy the products from Amway instead of other companies. According to the researcher John M. Taylor's calculations 99,9% of the people enrolled in Amway actually looses money.
The so called "motivational organizations", run by people in connection with the Amway business, are in accordance with the BITE-model meeting the criterion of cult-like activity.
That's Amway, and I wouldn't call that "normal business".

All the best

Pyramidspel

Häromdagen blev jag nästan lurad att bli medlem i ett sånt här pyramidspelsföretag. Eller pyramidspel var det inte, snarare pyramidförsäljning, en lurigare variant som inte går att sätta dit eftersom det är juridiskt vattentätt. Företaget heter Amway, kort för the american way, och är ett globalt företag som går ut på att försäljare värvas och får i uppdrag både att själva sälja företagets produkter samtidigt som de också värvar nya försäljare. Det leder till att rekryteringen blir det centrala medan den faktiska försäljningen hamnar i skymundan. Jag blev lockad av en vän till ett föreläsningstillfälle under namnet "en ny ekonomisk teori". Där fick jag tillsammans med en handfull andra personer höra om denna fantastiska möjlighet som alla ännu inte hade upptäckt. Man använde ett mycket värdeladdat språk såsom "cashflow", "familjen på network 21" och hur man blir en "IBO" (independant business owner) som tjänar pengar på sin egen konsumtion. Det upprepades hur en vinnare tänker, och förlorarna var de som arbetade och slet för sin knappa inkomst. Det är otroligt så okritisk man blir när man sitter där och lyssnar på de nästan frikyrkligt trevliga föreläsarna. De visste precis vad de skulle säga och vilka knappar de skulle trycka på. De var väldigt övertalande när de beskrev sina produkter som de påstod vara krav- och fairtrademärkta. Jag kontaktade rättvisemärkt AB som sa att varken svenska eller amerikanska amway var licenstagare hos dem, inte heller kunde de hitta eventuell försäljning av sådana produkter på hemsidorna.
Jag hittade även det här avslöjande reportaget, där en en person med gömd kamera infiltrerar företagets "motivationsmöten". Janne Josefsson hade inte kunnat göra det bättre.
Amway, även kallad Quixtar, har funnits i Sverige sedan 1999 och är därmed fortfarande ungt. I USA grundades företaget på 70-talet, anledningen till att den har överlevt är just att den expanderat globalt. Andra liknande företag är Nature`s Own, ACN Telecom och Herbalife. Jag passar på att utföra en varning till alla som läser detta. Var alltid kritiska och kolla upp information om företaget från andra håll än företaget självt! Det kan hända vem som helst som av någon anledning inte ifrågasätter. Jag borde jobba på att dra ut min vän som sugits in i Amway. Det är inte det lättaste att berätta för någon som är redan är inne i sekten.

Ständigt denna Pho

Jag impulsköpte mig en laptop igår. Min gamla koloss dög knappt till att kolla mejlen på, man kunde inte köra messenger på den, spara filer eller köra mediaprogram. Det var på tiden kan man säga. Jag ansåg att mitt sparkonto klarar det nu när jag inte åker till Roskilde. Biljetterna är som känt slut för länge sedan, och inte ens i England kunde man få tag i några. Jag ska inte gräma mig över det, jag kan ju alltid åka på andra festivaler, Arvika kanske?
På fredag bär det hur som helst av till Paris för att hälsa på en vän som bor och jobbar där nere. Då blir det pho-soppa från asiatkvarteren och falafel från judekvarteren för hela slanten. Pho-soppa är min största passion, den som har haft lyckan att smaka en riktig pho förstår mig. En gång ringde jag runt till vietnamesiska restauranger i Stockholm och frågade efter pho, och om hur de tillagade den. Av de jag har testat i Stockholm blev jag grymt besviken när de inte alls var som phon i Paris. Jag upptäckte nyss den här bloggen om pho, och min mage börjar låta som en suktande hund. Jag köpte 50 st Nem-vårrullar och tillhörande vinägersås för 50 spänn idag på Uppsalas enda asiatshop. Det är väl dags att hugga in på dem nu känner jag.

Pubjobbarsexan

Igår var det pubjobbarsexa, terminens höjdpunkt kan man säga. Det är då som ölförrådet ska tömmas på öl och cider och alla som har jobbat minst tre gånger i puben är välkomna att delta i denna orgie.
Vi i klubbverket ordnade mat, upplägg och lekar. Biblioteket hade vi förvandlat till ett dansgolv komplett med spotlights, rökmaskin och två(!) stroboskop.
Överflödet på öl kombinerat med alla snapsbjud resulterar i att folk dansar på bardiskarna och halsar direkt från öltapparna. Mycket sånt blev det också, plus en del oanständiga förslag och andra depraverade händelser. Men som man brukar säga: "What happens on the pubjobbarsexa stays at the pubjobbarsexa".
Vi blev ordentligt avtackade av vår 3Q Mari som hade gjort en dvd till vår ära. Vi tackade därefter kuratelet, kökmästaren och hovmästarinnan som alla fick presenter inhandlade på Lustgården. Piskor, löspenisar och en sån där munsele med boll som den dominerade ska ha på sig i vissa vuxenlekar.
När det var dags att gå hem fick jag en överraskning när jag öppnade min dörr. Där låg nämligen bäng-Johan utslagen i min fotölj, bäng-Jacob i min säng och Carl Waite på mitt toagolv. Är det fest så är det.
Det var inte speciellt kul att vakna i morse, särskilt med tanke på att jag skulle jobba på ICA. Bättre det iaf än att behöva städa upp på nationen efter oss ölfulla ungdomar. Stackars medklubbverkare.