Nu drar det igång!

På lördag tar jag stolt rollen som en av arrangörerna till Uppsalas tyngsta klubb.
Håll i hatten, för i helgen så gäller det. Clap to this har premiär!

Psykologkollo

Jag är i skrivande stund just hemkommen från bryggan, och smått onykter. Imorgon måste jag ta mig upp klockan sju för att åka med kursarna på psykologprogrammet plus ett par lärare till härjarö, på något slags obligatoriskt psykologkollo. Där ska vi diskutera etik och moral samt presentera resultaten från de intervjuer med yrkesverksamma psykologer som vi alla har gjort. Resten av tiden ska vi supa, tror jag..
Två dygn ska spenderas på härjarö, och vi har fått instruktioner att ta med:
- diskussionsmaterial
- lakan, inneskor + ett par grova skor för promenad (nej..)
- fikabröd
- två luncher och en frukost (vilket jag helt har glömt bort att fixa)
- dricka till maten (har jag mystiskt nog inte glömt bort att fixa)
- en personlig sak (?)

Linnéspex

Jag hade nyss äran att bevittna jubileumsspexet "Linné - en klassiker". Manuset till spexet är helt nyskrivet, likaså musiken som är skriven av Johan Berglund. Jag skrattade förnöjt under de två timmarna och kan varmt rekommendera att ta en två timmars paus från pluggandet för att gå och se detta ytterst genomtänkta spektakel. Mer om spexet går att läsa på unt:s hemsida.

Cantervillespöket förevigad

Nu är det gjort! Den underbara animerade kortfilmen Spöket på Canterville är nu överförd från vhs till dvd. Nästa steg är att få upp filmen på internet, där är den säkrad för all framtid.
Och kom ihåg: Det vetenskapliga namnet är ektoplasmisk manifestation.

Reccegask och långfil

Fredagen började sådär med en skål långfil till frukost, den norrländska filen med konsistens av gummi, svårätlig men kul att leka med. Jag fick höra från en kursare som är bodensare att den lagras tills att den får sin karaktäristiska form. Jag köpte långfil för första gången här om dagen och fick en smärre shock när jag öppnade den, och trodde att det var något fel när filen vägrade rinna ut trots att jag ivrigt skakade paketet. När jag väl hade fått ut en generös fast klick på min tallrik, så upptäckte jag snart att det var knepigt att hasta i sig filen, en dålig vana man har på vardagsmorgonar.
Duggaskrivningen kändes inte speciellt bra. Jag vill gärna skylla på långfilen, men det vore kanske inte så intelligent från min sida.
På kvällen var det förfest med kursare och ett par faddrar på triangeln. Det var en gemytlig stämning och jag upptäckte en brinnande Dylanentusiasm hos ett par personer i klassen. Diskussioner kring sing/songwriters blandades med ömsom historier. Jag är tacksam för att ha välsignats med en så härlig klass.

Vidare bar det av mot stan där nationerna öppnade för reccegasksläpp. Efter att ha varit på ÖG ett tag, bestämmer jag mig för att gå till Gbg för att få mig en redig Hooegaarden-fylla, och hälsa på smålands klubbverk som hade arbetat med göteborgarna under reccegasken. Jag som ännu inte fått i mig någon middag fick lyckan att få smita in i köket och smaka på lammköttet - på reccegask skall det serveras lammkött!
Jag upptäcker snart att de två klubbverken hatar varandra, något som nästan blivit utav en tradition. De hade lyckats komma på fel fot redan från starten då kommunikationen och samarbetet mellan dem havererade. Marcus och Johan späder på det hela genom att på skoj trotsa Gbg:s hovmästarinna som då tog skämten på fullaste allvar. Under sexan efter städningen så hade de två klubbverken satt sig på varsin ände av långbordet med de två tredjekuratorerna sittandes i mellan dem som ett par diplomater.
Kvällen slutade sent, och morgonen bjöd på en kalasbaksmälla. Hemma hos mig fanns endast tre saker att tillgå: kaffe, resorb och långfil.

Psykolog?

Jag får ofta frågan "varför vill du plugga till psykolog?", både från mina kursare och andra. Varje gång frågan kommer upp blir jag lika osäker på mitt val, särskilt när folk lägger till något i stil med "du har aldrig tänkt på att bli läkare?". Är jag så logisk-analytisk av mig att människor tvivlar på min förmåga att hantera känslor?
Min mor var väldigt skeptisk när jag i gymnasiet hade bestämt mig för att hoppa på psykologprogrammet. Hennes definition av en psykolog var i princip en läkare som inte klarat av läkarprogrammet. Hon flikade gärna in då och då att jag inte skulle passa som psykolog och att min bror, som är sjukgymnast, i efterhand har ångrat att han inte pluggade till läkare istället. Det här var ett tag sen och jag tror att hennes inställning har blivit en bit mer positiv. Det är klart att jag har påverkats av omgivningens skepsis, även om det i många fall endast är jag som övertolkar. Min motivation går upp och ner och jag kan ibland själv bli skeptisk över min egen förmåga.
Å andra sidan får jag också höra från annat håll att jag antagligen kommer passa i psykologrollen. Det är tur att jag även kan ta åt mig av positiva utlåtanden, annars vet jag inte hur det skulle gå.

"Ta en till Burn"

Ett planlöst kringdrivande var det jag hade förväntat mig av kulturnatten, istället blev jag meddragen på äventyr med oväntade vändningar.
I hyttan hölls det för övrigt en nykter tillställning för allmänheten där det såldes småländska specialiteter, som visade sig vara mycket populärt. Till den grad att all mat tog slut efter ett par timmar, något som gästerna, beståendes av barnfamiljer och pensionärer, vägrade acceptera. Ilskan stegrade bland sura gubbar som verkligen inte ville förstå varför mat kan ta slut även på en studentnation. Den stackars personalen fick till och med utstå rena utskällningar från den intoleranta allmänheten.
Själv slapp jag svett och pensionärsterror då jag tillbringade den tidiga kvällen på GH med Maria. Vi hade mycket erfarenheter att utbyta över några öl. Om kursarna i våra respektive nya klasser och tillvaron i största allmänhet. Våra vägar delades senare då Maria bestämt ville gå på juristernas släpp på Göteborgs. Jag tog mig istället till stormen där personalen från hyttan styrit upp en kulturnattensexa. Burn, vin och fulsprit flödade till ett resultat av kaosartad eufori. Hemma hos mig bestämmer Hanna sig för att raka av sitt hår. Protester uppstår medan saxar och rakapparater febrilt göms undan. Tillslut får Hanna som hon vill - några vill inte se, några gråter, jag ser nöjt på och tycker det är en toppenidé.

Kräftskivan

Min första gask som hovmästare är över. En hel del svett har runnit både från mig och mina flitiga klubbverkare. Mycket kan, och kommer förbättras i mitt arbete har jag konstaterat efter självransakan och utvärderingar från andra. Jag är hur som helst nöjd med den här första gången, trots att jag lyckades låsa in 3Q:s nycklar i spritförrådet. Vakt-Tobbe verkade nöjd med släppet trots att jag varken hade tänt nån spotlight eller smällt upp ett partytält åt honom. Han fick nöja sig med en parasoll och en bordslampa.
Dj-Pelle började under kvällen löst snacka med mig om att smålands måste rikta in sig på modernare musik (enligt honom "lite house och mix megapol-dängor")och mindre schlager, som han anser borde förvisas till det mindre dansgolvet på nedervåningen. Min fråga är om Pelle, vars favoritlåt är Tokyo av idol-Danni, förstår vad han svamlar om.
Sexan som drog igång efter städningen, ca 06:00, var munter och bjöd på mycket horeri. Många osedliga sånger växlades medan sömnbehovet trängdes bort av snapsen och kräftorna som blev över från sittningen. Finalen utspelades på stormen, där Nylén efter ett par minuters orerande låg medvetslös utanför min dörr.