Got Damn?

Snerikes har tydligen apat efter Clap to This och vill konkurrera om vår publik.
De har delvis använt sig av vårt koncept och slängt ihop nåt som heter Got Damn. Om det är en återkommande klubb eller ett tillfälligt event vet jag inte.
Förståeligt efter vad som hände sist då Snerkan fick rekordlågt antal gäster när de helt plötsligt bestämde sig för att ha klubb samma kväll som Smålands.
Ok, nu lyser det igenom att jag är rätt irriterad att de hade råd att få en spelning med Lazee och inte vi.

Imorgon bär det av till Paris! Bäst att börja packa, inte glömma fickordboken ;)

Paris

Imorse var jag uppe med tuppen, närmare bestämt klockan 06:00, för att jobba på ICA. Alltid lika skönt att ha klarat av ett helt dagsverke innan lunch.
På torsdag bär det av till Paris. Jag och min flickvän ska bo på hotell ett stenkast från Place de la Nation. Där har vi fyra dagar på oss att förlusta oss i storstaden. Det ska bli så härligt.
Nu bär det av till universitetshuset för att lyssna på information kring utlandsstudier. Kanske man får mer rätsida på saker och nyvunnen motivation efter allt krångel med psykologiska institutionen.

Mitt arma huvud

Förvirrelsen var inte nådig inför tentaskrivningen imorse. Jag möter upp med min studiegrupp utanför Carolina Rediviva klockan 07:50. Tentan börjar klockan 08:00 på Polacksbacken. Vi cyklar längs daghammarskölds väg och möter flera personer från klassen som rör sig i motsatt riktning från Ångströms. Det visar sig att våra kursledare har, utan någons vetskap, bytt tentasal under natten från Polacks till Gimogatan på andra sidan stan. Efter att ha fått det bekräftat så beger vi slagna kämpar oss till vår nya destination. Väl där får jag vänta på att få ett tentablad då dessa tagit slut. Jag får sitta en kvart och lyssna på de skrapande blyertspennorna runt omkring mig innan jag själv får sätta igång. Tentan som är på forskningsmetod och statistik har en räkneuppgift som antagligen var felskriven och går inte att räkna ut. Det ironiska i det hela är att vi under den här kursen har gått igenom de vanligaste ovidkommande variablerna som påverkar resultatet negativt, där just sådana här hot mot reliabiliteten och validiteten nämns. Det lär bli en hel del pikar i kursutvärderingen.
På det hela så gick tentan bra trots förvirringen och jag kunde tentafesta med gott samvete. Jag drog igång en liten förfest hemma hos mig för min studiegrupp. Vinet flödade och vi slutade upp på stockholms. Idag är det inte lika kul.

Frank's

ICA-väst i Flogsta har ju alltid värnat om sina studenter med billig pasta och mängder av förmånliga prissänkningar, men nu har man ändå gått för långt. Man kan köpa två stycken Frank's energidryck à 50cl(!) för endast 15 kronor. Det är på gränsen till oansvarigt kan man tycka eftersom ingen lär må bra att hälla i sig en halv liter energidryck åt gången. Jag satt och drack en Franks på seminariet här om dagen när vi satt i små grupper och diskuterade. När vår seminarieledare kom in till oss för att ta närvaro så börjar han titta underligt mot min burk, varefter han klämmer ur sig "är det där öl eller?". En berättigad fråga med tanke på hur burken ser ut.


Jag och min flickvän har bokat en resa till Paris i slutet av månaden och jag har under veckan suttit och letat hotell på nätet. Efter en del ombokningar och sluga försök att slippa betala avbokningsavgifter, så fann jag ett centralt hotell med rimligt pris. Vi åker till Paris när Emma återvänder från Oslo, dit hon åker i natt. Jag saknar henne redan.
Imorgon är det reccegask på Smålands, jag anmälde mig igår till sittningen. Det lär bli jäkligt skoj med hundra sittande från både Smålands, Göteborgs och Gotlands nation.


Frank's reklamsätter tydligen sin dryck med hjälp av Gene Simmons som turnerar land och rike med ett följe av storbröstade lederhosenflickor. Ett genidrag?

I'm not there

Jag satt med gråten i halsen halva filmen. Regissören Todd Haynes har fattat Dylan och visar sin tolkning på ett otroligt smart sätt. De sex skådespelarna representerar olika sidor av Dylans personlighet och olika höjdpunkter i hans karriär. Cate Blanchett var lysande som väntat, men min favorita tolkning var Richard Geres roll som riktade in sig på Dylan under hans mytiska period i slutet av sextiotalet. Geres scener genererade precis de känslor man känner då man lyssnar på Basement Tapes och John Wesley Harding. Homer, Mrs Henry och Rosemary var ju alla där. Musiken i filmen var (med undantag från en låt) Dylanstoff och var lika berättande som en av huvudrollsinnehavarna. Det smärtar att se den nyligen bortgångne Heath Ledger spela Dylan som tvåbarnsfader. Han kämpar över vårdnadstvisten efter skilsmässan i slutet av sjuttiotalet, och i bakgrunden rullar självklart Blood on the Tracks.
Alla karaktärer gick under pseudonymer vilket hade ett egetvärde i sig eftersom det säger mycket om vilka idealsjälv Dylan hade under särskilda perioder i sitt liv. Jag älskade hur Haynes hade blandat faktiska händelser med det rent fiktionella. Det som verkligen har hänt och fantasi separerades inte utan blev en sammanhängande drömlik berättelse. Varenda detalj i filmen hade uppenbart en betydelse, ingenting var där av en slump.
För dig som ska se filmen, se till att vara påläst. Det är inte en klassisk biopic i stil med Walk the Line eller Ray, utan mycket mer rik och komplex än så. Berättelsen berättas inte för dig, utan man måste själv fylla i med sin förförståelse.

Nästa Clap to This 29:e mars

Det var en trevlig kväll i onsdags då jag jobbade smålands pub. På onsdagar är det quiz-kvällar i hyttan, vilket innebär att det är väldigt mycket att göra de första två timmarna efter öppning, resten av kvällen hur lugnt som helst. I onsdags kunde vi till och med stänga redan vid elva. Vi satt kvar till halv tre och pölade(=personalöl) efter städet. Jag och Johan halvt lovade Jenny från kören att gå med i smålandskören och lära oss sjunga. Vi får se hur det blir med det där.

Den 29:e mars är det nästa Clap to This! Vilken artist det blir är inte klart ännu. Jag måste sätta igång att ringa runt och hitta folk som vill jobba nu i veckan. Annars blir det ju ingen klubb.

Förresten så har I'm not There premiär idag! Jag ska se den imorgon, den lär vara grym.

Bandy och super tuesday

Jag spelade innebandy här om dagen tillsammans med Martin och Martina från klassen. Vi höll till i Katedralskolans idrottsal. Oj så många minnen som kom tillbaka när jag åter stod i min gymnasieskola. Jag hade förberett mig på att spela nån lugn halvkass match och mestadels av tiden latja runt och slänga sig i rep-lianer. Tydligen så var Martina proffsspelare hemma i Boden och ett blodigt allvar verkade råda mellan de tre lag som hade samlats från olika studentföreningar. Målvakterna hade full utrustning och alla ropade ut taktik i termer som jag inte förstod. Tydligen fanns det också någon slags uppställning på plan som jag inte lyckades tyda förrän halva turneringen hade spelats. Allt shockspringande resulterade i en blödning under min ena stortå, som nu är helt svart. Men ett mål lyckades jag peta in i alla fall.
Igår var det super tuesday och för demokraterna är det inte avgjort än om det blir Clinton eller Obama som vinner. Enligt undersökningar som CNN har gjort så vill de demokratiska väljare som stödjer Hillary se någon med erfarenhet som nästa president och majoriteten bland de som röstar för förändring vill ha Barack. För de republikanska väljarna är det viktigast med en kandidat som delar deras värderingar.
Vad tokigt det skulle bli om Hillary blev president. Bill Clinton tackade av Bush den äldre 1993, som sedan blev avtackad utav Bush den yngre 2001. Ska han nu bli efterträdd av ännu en Clinton? Rena dynastierna kan man tycka.

Traktortrauma

Igår var jag och min flickvän nära på att bli överkörda av en traktor. En enorm grön John Deere kom susandes emot oss. Det är en grabb som brukar köra runt på kvällarna utan respekt för fartbegränsningar. Om man inte visste att han sandade trottoarer skulle man kunna tro att han smått berusad kört vilse och virrar runt inne i stan. Skrämmande var det hur som helst, och kanske var det vi som inte var så uppmärksamma som vi borde ha varit. Vi kom ju när allt kommer omkring från mina föräldrar som fick träffa min flickvän för första gången. Jag var knappast orolig att mina päron inte skulle komma överens med henne, snarare att hon skulle tycka det var jobbigt att "umgås" med dem. Jag som vuxit upp med de två, vet ju precis hur det blir. Min mamma håller låda om vädret en femtedel av tiden, jag flikar in med enstaka saker då och då, och min pappa säger ingenting. Min far är kul och lite underlig, han är fåordig och har svårt att hänga med när samtal växlar i ämne, det märks när han börjar prata om någonting som vi övriga slutat prata om för tio minuter sen. Det är inte konstigt att jag själv inte hittar ord ibland och har lite svårt att hänga med i hetska diskussioner. Jag tycker om min pappa.