Phai thai-dramat

Igår var för att vara fredag en sällsynt lugn dag i puben, innan nio var det endast folk som satt och åt. Ett sällskap med sex personer och en bebis har beställt mat, en kvinna i sällskapet har beställt en phai thai. En phai thai är en nudelrätt med kål som vi serverar i hyttan, den kan man mycket lätt göra oätlig genom att råka ha i för mycket fisksås. Tidigare i terminen var det klubbverkarnas skräck att behöva göra en phai thai mitt i den värsta middagsruschen. Kvinnan kommer hur som helst tillbaka till mig med tallriken för att klaga på att det smakade fisk och att hon är säker på att en phai thai inte ska tillagas på det här sättet. Jag ber om ursäkt och ber vår köksmästare Mattias laga en ny phai thai till henne, den här gången helt utan fisksås. Han påstår att det inte är något fel på maten, men fixar i vilket fall en ny. Både jag och T-E konstaterar att Mattias faktiskt har rätt, att det inte smakade det minsta fisk om den och förstår inte vad kvinnan pratar om.
Jag skickar ner Juan, en av kvällens pubjoner, med den nya phai thaien. T-E hinner knappt komma till poängen i en av sina historier innan Juan åter kommer upp i köket och ber mig komma ner och prata med phai thaikvinnan.
Hon tycker inte att maten hon fått smakar som den phai thai hon är van att äta. Jag säger att det är så vi gör vår phai thai och att det är inte vårt fel om den inte faller henne i smaken. Hon berättar för mig vad som bör och inte bör vara i en phai thai och jag lyssnar besvärat och en smula ointresserad. Människan måste ju förstå att hon är på en nationspub driven av ideelt arbetande studenter, och skulle hon befunnit sig på en "riktig" restaurang hade hon antagligen inte skickat tillbaka maten två gånger bara för att hon inte tyckte den var god. De övriga fem i sällskapet ser ut att skämmas nåt oerhört när jag säger att jag kan hämta kocken så att hon kan få prata med honom istället.
Ilsken begär sig Mattias med stormsteg ner till kunden, för att där bli kallad "en dålig kock som inte kan laga NÅN mat överhuvudtaget". Han erbjuder sig att laga en quesedilla åt henne istället och får det spydiga svaret: "nej, du behöver inte ens göra dig besväret".
Mattias kommer upp till köket igen rödflammig i ansiktet med phai thaien i handen. Nästa sekund vrålar han något obscent och slungar ursinnigt iväg tallriken in i väggen.
Jag som känner att jag har en av nyckelrollena i dramat gömmer mig i kallskänken tills sällskapet har givit sig av. Är det något jag klarar mig utan så är det ilskna blickar och mer klagomål.

Fest över nationsgränserna

Var är desserten? Var är min bordsdam? Förvirringen spred sig när de små nationerna hade en gemensam sittning på GH igår. Många drack för mycket. Strax efter desserten hade nästan två tredjedelar av de sittande försvunnit från huset.
Våra kära kuratel hade anordnat en kväll full av glädje och kärlek. (Johan fick dock utstå en hel del hat från Göteborgs moraliserande klubbverk.)
Idag finns en del att reda ut från gårdagens dimma. Jag är glad att få slippa jobba i puben, och kunna sitta ute i det väldoftande vårvädret. Jag hjälpte däremot till att flytta ner de drygt 1500 flaskorna skumpa som ska förbrukas under champagnegaloppen till spritförrådet.

En seg trött dag

Vår köksmästare Mattias och hans sambo Sabina hade inflyttningsfest på Stormen igår. Korridoren luktar rödvin, twisterspelet är spytt på och sömnbristen påminner sig ständigt i nya former. Någon gång strax innan läggdags, slöt de kvarvarande som fortfarande var på fötter upp hemma hos Mama Hanna som givmilt bjöd med sig av sin kladdkaka. Min säng ockuperades av Johan och hans dam fram till fem på morgonen. Jag fick leja två personer som väckte och slängde ut dem (jag hade inte hjärta att göra det själv.)

Jag bävar inför nästa vecka. Min chef på ICA har givit mig arbete hela helgen innan valborg. Jag förutspår att jag blir den som mentalt ger upp först och neurotiskt bryter ihop i ett hörn under majmiddagen.

Imorgon bjuds det på gemensam klubbverkar-kuratelfest med Smålands, GHs, Västgötas, Kalmars, Göteborgs och Gotlands. Det bästa är att festen hålls på GH, dvs GH städar.

Grisfest

Två dygn efter damsupen bjöd kuratelet på brakande grisfest för denna och förra terminens klubbverkare, fikavärdar och hovisar. Kuratelet hade ambitiöst ordnat en sittning i sann charteranda. Meterlånga sugrör, daquiries, sangria, hawaiiskjortor, grillspett - you name it!
Nuvarande klubbverket förlorade mot det förra i ölhävartävling.

Damsupé vt07

Min andra damsupé är avklarad och sexans efterskalv har lagt sig. Arbetet under och efter sittningen flöt på bra, trycket på släppet var i och för sig inte så högt. Kvällens orosmoment var när en doomrockare (de som hänger sig till en genre av metal som på ett bombastisk sätt ska få lyssnaren att inse att domedagen är nära) kom fram till mig och ville shota. Han beställde två sexor pernod. Denna drygt 65%-iga dryck gjorde honom 180 kronor fattigare och antagligen på örat så det räckte och blev över.
Den otroligt simpla dans som vi framförde i spexfinalen var långt över min förmåga, Carlos räknade stegen, Iza svettades och Johan ville mest bara dö. Det är skönt att folk inte alltid är så kräsna.

När sexan väl drog igång hade det redan börjat ljusna. Solens första strålar föll på hämningslöse Morgan då han sedvanligt bjöd på sin nakna enmansperformance, reciterandes dikten Myran. Sen blev vi sugna på att sitta på innergårdens gräsmatta och fortsätta sexan där. Vi sjöng, drack och skrek tills tjejerna, som på sin höjd fått tre timmar sömn, vaknade. Många somnade i den gassande solen. Johan somnade vid åkanten med ett sexpack folköl som kudde.

I Pyongyangs tunnelbana

Har du någonsin undrat vad för musik som spelas i Nordkoreas tunnelbanesystem? Här har du svaret.
Det är som en sjuk fusion av revolutionär manskör och asiatisk 80-talspop. Lägg märke till det heta gitarrsolot!
Låten heter "återföreningens regnbåge", vilket refererar till nord/syd-konflikten, och framförs av landets populäraste grupp vid namn Pochonbo Electronic Ensemble. De har tydligen släppt 85 cd-skivor, utgivna i regi av staten, och turnerat i Japan -91.

Barn

En klasskompis från gymnasiet har fått barn. Hon fick en välskapt pojke som heter Widar. Hon har velat ha barn sedan många år tillbaka och är nu självförverkligad. Jag har inte träffat honom än, men det kommer.

De här två charmtrollen är mina brorsdöttrar:


Ebba - 2år


Tova - 6år

Trots att jag arbetat som dagisfröken i ett halvår så är jag mycket svårflörtad när det kommer till barn, men ibland smälter man. Ebba och Tova är varandras motsatser - Tova sjövild och Ebba kolugn. Det är så klassiskt, får se hur lång tid det tar innan Ebba tar efter sin syster och börjar ta mer plats.

Organdonation

Gör en påskgärning - donera dina organ när du dör!

Ta ställning nu: www.livsviktigt.se

Annandag påsk

Annandag påsk är det idag, och ännu en arbetsdag på ICA är över. Det har varit hur lugnt som helst, jag har i princip fått nästan 200 spänn i timmen för att sitta och dricka kaffe halva dagen och langa upp ägg resten av tiden. (nu överdrev jag lite, men ungefär).
Idag när jag fyllde på i ägghyllan kom det fram en dam i 50-årsåldern och sa leende: "Du, du är jätteduktig på det du gör. Lycka till med allt!". Jag som inte hade något annat än ägg i huvudet svarade: "Jaha. jaja. aha, tackar!". Sen gick hon och jag fortsatte förvirrat med det som hon tyckte jag var så bra på.
Jag antar att hon ville höja påskstämningen runt omkring henne genom att sprida ut uppskattning och lyckönskingar till stackars kroppsarbetare. Luthagens Livs är kanske fel plats om man är ute efter att hitta hårt knegande proletärer. Jag blev hur som helst glad, och det var ju det hon var ute efter.

Dåliga nyheter

Min chef på Luthagens Livs är förbannad på mig. Hon försöker dölja det, men hennes besvikelse lyser igenom. Anledning till denna smolk i glädjebägaren är hon fått reda på att jag inte kan arbeta på ICA under valborg och första maj. Konstigt med tanke på att jag är rätt säker att jag nämde det under arbetsintervjun då jag fick jobbet.
Nu går hon runt och är barsk, för tydligen är det en oskriven regel att de nyanställda arbetar till fördel för dem som är gamla i gemet. Det är klart att det ska vara så, och jag skulle självklart ställa upp precis som jag har gjort under julen, och ska göra nu under påsken. Men nu råkar det vara så att jag arbetar dagen före, valborg och första maj på nationen. Det är inte som att jag endast ska roa mig, utan i dessa dagar tre av inferno sliter vi klubbverkare med stor möda och minimal sömn. För detta verkar min chef likgiltig.
Man kan inte vara alla till lags hela tiden. Hoppas bara inte det här äventyrar mina möjligheter till jobb i sommar.

Goda nyheter

Pubkvällen i hyttan gick mycket bra igår. Vi skrapade ihop närmare 16000 och allt flöt på bra, trots att man blev lite svettig när all mat nästan var slut, vattnet i pubtoans handfat slutade rinna (det visade sig när kvällen var över att det var lätt fixat), växeln tog slut, jägern sinade och faten tokskummade. Jacob som arbetade sin andra pubkväll fick verkligen kasta sig in i elden och känna pulsen. Han skötte sig bra. Fick höra att han efter pölandet samma natt drömt oroliga drömmar om folk som pepprade honom med beställningar. haha

På ICA idag klämde en tjej sin handled i balpressen och fick köras till akuten och gipsa. Varför jag skriver det här under titeln goda nyheter har jag inget bra svar på. Kul med lite drama som variation i det ospännande arbetet? Nej, jag vet inte. Hoppas hennes hand läker fort.

Klubbverkets turné

Många ideer om klubbverkaraktiviteter har spånats på, glömts bort och bordlagds, men igår genomförde vi äntligen vår första gemensamma aktivitet. En klubbverkarrunda som gick ut på att gå hem till varandra: alla nio klubbverkare, tredje kurator och köksmästare, och bjuda varandra på valfri alkoholhaltig dryck. Rundan gick av stapeln hos Amalia på Sernandes väg, och slutade upp hos Lotta på Portalgatan. 3Q Mari skrev ett tidsschema och såg till att tågordningen följdes och tog initiativet till en hemrunda-dagbok.
Efter en riktigt lurig fylla som denna, så är det inte konstigt att mitt minne sviker mig när jag försöker minnas exakt vad som bjöds hos vem. En mer utförlig rapport finns här.
Hos mig fick vi iaf en egenkomponerad, aldrig tidigare testad, och (om jag får säga det själv) vacker drink som jag kallar Finskt barnkalas (koskenkorva, mineralvatten, funlight + färgglatt sugrör).
Kvällen bjöd på många vulgära inslag såsom alster från Marcus sångrepertoar, och köksmästarens sedvanliga nakenupptåg. Denna gång var en stackars lattevisp utsatt för hans övergrepp, så jag hoppas att Lotta vet mig sig att hon inte bör använda vispen innan den desinfekterats. Jag fick under en grande tour hemma hos bröderna Brink se min allra första discodusch med inbyggd musikanläggning, vilket även det kan räknas som en smula vulgärt.
Underligt var när alla hemma hos Johan börjar spekulera i anledningar bakom min frustration. Var person med sin egen uppfattning, bland dessa kan nämnas lettiska luder och misslyckade trekanter.
Jag tycker det är exceptionnellt hur bra vi klubbverkare kommer överrens, trots att vi är så otroligt olika människor. Med tanke på att nationen brukar ha svårt att fylla klubbverkarplatserna, och därmed tar dem personer som erbjuds, så måste jag ändå påstå att nationen har haft riktig bondtur det här året.