Phai thai-dramat

Igår var för att vara fredag en sällsynt lugn dag i puben, innan nio var det endast folk som satt och åt. Ett sällskap med sex personer och en bebis har beställt mat, en kvinna i sällskapet har beställt en phai thai. En phai thai är en nudelrätt med kål som vi serverar i hyttan, den kan man mycket lätt göra oätlig genom att råka ha i för mycket fisksås. Tidigare i terminen var det klubbverkarnas skräck att behöva göra en phai thai mitt i den värsta middagsruschen. Kvinnan kommer hur som helst tillbaka till mig med tallriken för att klaga på att det smakade fisk och att hon är säker på att en phai thai inte ska tillagas på det här sättet. Jag ber om ursäkt och ber vår köksmästare Mattias laga en ny phai thai till henne, den här gången helt utan fisksås. Han påstår att det inte är något fel på maten, men fixar i vilket fall en ny. Både jag och T-E konstaterar att Mattias faktiskt har rätt, att det inte smakade det minsta fisk om den och förstår inte vad kvinnan pratar om.
Jag skickar ner Juan, en av kvällens pubjoner, med den nya phai thaien. T-E hinner knappt komma till poängen i en av sina historier innan Juan åter kommer upp i köket och ber mig komma ner och prata med phai thaikvinnan.
Hon tycker inte att maten hon fått smakar som den phai thai hon är van att äta. Jag säger att det är så vi gör vår phai thai och att det är inte vårt fel om den inte faller henne i smaken. Hon berättar för mig vad som bör och inte bör vara i en phai thai och jag lyssnar besvärat och en smula ointresserad. Människan måste ju förstå att hon är på en nationspub driven av ideelt arbetande studenter, och skulle hon befunnit sig på en "riktig" restaurang hade hon antagligen inte skickat tillbaka maten två gånger bara för att hon inte tyckte den var god. De övriga fem i sällskapet ser ut att skämmas nåt oerhört när jag säger att jag kan hämta kocken så att hon kan få prata med honom istället.
Ilsken begär sig Mattias med stormsteg ner till kunden, för att där bli kallad "en dålig kock som inte kan laga NÅN mat överhuvudtaget". Han erbjuder sig att laga en quesedilla åt henne istället och får det spydiga svaret: "nej, du behöver inte ens göra dig besväret".
Mattias kommer upp till köket igen rödflammig i ansiktet med phai thaien i handen. Nästa sekund vrålar han något obscent och slungar ursinnigt iväg tallriken in i väggen.
Jag som känner att jag har en av nyckelrollena i dramat gömmer mig i kallskänken tills sällskapet har givit sig av. Är det något jag klarar mig utan så är det ilskna blickar och mer klagomål.