Göteborgskalaset och dess följder

I tisdags var jag en sväng ut på Snerikes, vilket resultarede i en onsdag degandes halva dagen i sängen, fram till det var dags att gå till Smålands för att jobba. Där stod jag ett par timmar i pubköket och Joppe kom vid åtta och bytte av mig.
Efter ett snabbt ombyte bar det iväg till gillestugan på v-dala för att träffa Martina och Erik för ett par öl. Ett par öl satt rätt fint så vi bestämmer oss för att dra vidare till Göteborgs där göteborgskalaset håller hus.
Väl där hänger en okänd kille efter oss hela tiden, eller rättare sagt efter Martina. Jag träffar på Mattias och T-E som tycker det skulle vara en bra idé att ta med oss nationens ankare, som står gårdsplanen, hem till stormen. Vi blir mitt i släpandet varmt ombedda av göteborgare att ställa tillbaka ankaret igen.
När det var dags för efterfest bjuder Erik med den okände killen till stormen, till vår och inte minst Martinas förvåning. Han överger till slut skeppet när han inser att han ödslat sin tid, och vi alla däckar i min säng under onyktra omständigheter. Vi fick drygt fem timmar av sömn, minus ett tiotal irriterande minuter av byggarbetare som kl.6 borrade i gatstenar nedanför mitt fönster.
Vi stiger ändå tappert upp kl.9 för att gå på statistikföreläsningen.



"du har legat som en fällkniv över mina ben hela natten"
"nä...mer som en bro skulle jag säga"

3Q? Jag?

Här om dagen blev jag tillfrågad av Smålands valberedning om jag ville ställa upp som tredje kurator på nationen. Oj, vad desperata de måste vara, tänkte jag och tackade nej. Ändå kan jag inte riktigt släppa tanken på hur det skulle vara om jag faktiskt tackade ja och tog studieuppehåll i ett år och engagerade mig i nationen på heltid. Det skulle garanterat bli kul med många fester och ståhej. Jag är däremot inte genuint skoltrött och skulle tycka att det var tråkigt att hoppa av klassen. Om ett år kanske, men inte redan nu. Jag har ju faktiskt planer på att plugga i Amsterdam nästa termin om allt går som det ska. De drömmarna ser dock en aning mörka ut eftersom den psykologiska institutionen inte verkar ha speciellt stor erfarenhet av utbyten. Min smått paranoida syn på situationen är att de utbytesansvariga på expeditionen passivt motarbetar mina försök att ta mig iväg, för att själva slippa krånglig administration. Konspirationsteoretiserande av hög klass.

yihaa!

Fredagen var den sista giltiga dagen för höstterminens kk-kort. För att utnyttja det till fullo bestämde jag mig för att tillsammans med Emilia, Amalia och Pernilla att först "titta förbi" på värmlands, för att sedan sluta upp på ÖG. Väl där träffade jag på Sonja från gamla gymnasieklassen, som har seglat till Shanghai på ostindiefararen Götheborg, ett rekonstruerat 1700-talsskepp. Det blev minsann en fartfylld afton.
Dagen efter var mindre kul. Jag vaknade upp med baksmälla och en dunderförkylning. Den tänkta klassfesten i Tierp fick jag med besvikelse hoppa över för att istället stanna hemma och kurera mig.
Proppad med medicin låg jag och varvade böcker om vetenskapsteori med westernfilm på tv. Det är nåt speciellt med westernfilmer, naturmiljöerna är fantastiska, de klassiska attributen som måste vara med i de laglösa byarna: saloonen, fängelset, horhuset, bourbonflaskorna, guldrushen, tnt, råskinnade cowboys som driver runt som ensamma nomader med endast sin trogna häst som fäljeslagare. Hela tiden finns inslagen med som visar att den vilda västern sakta går mot sitt slut, tekniken som tämjer vildmarken; tåget som erövrar landskapet och telegrafen.
Filmen jag såg igår var the Wild Bunch av Sam Peckinpah som utspelar sig så sent som 1914, då den vilda västern levde kvar ett tag i gränstrakterna kring Mexiko. Handlingen är rätt oviktigt och kretar kring ett gäng laglösa prisjägare, som släppts ut från fängelset enbart för att råna en vapentransport. Hedersstämningen är påtaglig precis som i maffiarullar och ibland undrar man hur personerna i filmen egentligen resonerar. Som när till exempel huvudpersonerna bestämmer sig för att överge sin kamrat för att bli lynchad av en galen Mexikansk general, och istället gå till horhuset. Det bästa är att de sedan ångrar sig och går till generalen för att få den lynchade tillbaka, men råkar istället sätta igång en massaker i byn.
En annan kylig scen är när ledaren i banditgänget får reda på att sina kamrater betalat sina horor för lite. Han ser på dem med besviken blick utan att göra något åt saken och betalar själv för lite när det är dags för honom att dra vidare. Allt verkar helt irrationellt.
Jag borde se mer westernrullar.

Terminenstarten kommer krypande..

Nu är det tre dagar kvar på kursen i personlighetspsykologi, nästa vecka börjar den andra termin på programmet. Min studiegrupp har bara en labrapport från en enkät som ska skrivas klart med opponering på fredag. Vi har tydligen fått fina resultat med stark korrelation mellan våra mätningar. Det är kul, mindre kul är däremot att jag knappt har en aning om vad vi vill säga med studien. Jag sitter och försöker få någorlunda grepp om vad vi egentligen har fått fram i vårt resultat, så vi har något att skriva i diskussionsdelen. Jag hoppas det går bättre för de andra i min grupp, för jag tänkte ge mig för dagen och se på don't look back som trillade ner i min brevlåda idag.


Tok-Dylan svamlar

Shut up!

Primärvalet i USA är i full rullning och världen är lika intresserade som amerikanerna själva över utfallet. Valet i november är historiskt då chanserna är stora för USA att för första gången få en kvinnlig eller svart president. Heta potatisar i valet är bland annat tre globala frågor: hur den framtida planen för Iran och kriget i Irak kommer se ut samt klimathotet. Inrikesfrågor som aktuella är debatten kring socialförsäkringen, speciellt systemet kring sjukförsäkringen.

Man blir lätt mörkrädd när opinionsbildare som Bill O'Reilly faktiskt har ett relativt stort inflytande. Här är några klipp från hans "debatt"program the O'Reilly Factor på FOX. Se för dig själv vilken skitstövel han är när han kör över sina gäster som en ångvält med idiotiska argument och faktafel.

Bill i högform

Mer Bill

Mera vansinne här och här