Idag hade jag bråttom från jobbet. Jag stod i ytterkläderna beredd att med kortet stämpla ut mig prick 19:00, för att sedan skynda iväg till Norrlands nation där utrikespolitiska föreningen hade anordnat en föreläsning. Föreläsaren var ingen mindre än vår utrikesminister Carl Bildt. Han var där för att tala om EU:s historia och framtid, och Sveriges roll i EU. Det var en positiv, medryckande och skojfrisk Carl Bildt som stod på scenen. Det som slog mig när jag lyssnade på honom (jag såg honom inte då jag kom för sent, och fick stå utanför föreläsningssalen), var att han gav ett intryck av mognad. Han är närmare sextio så jag menar inte nån åldersrelaterad mognad, utan snarare en nedtoning av hans stela aristokratiska sida. Hans pinsamma försök till att vara folklig har man sett otaliga gånger, från inte minst 100-höjdareklipp. Carl Bildt är utan tvekan den roligaste personen i svensk politik. Jag skulle tycka att det var otroligt trist om han var tvungen att avgå trots de skandaler han har gjort sig skyldig till. Inte för att jag tycker att han ska ta över Reinfeldts jobb. Av att döma från ämbetsperioden 91-94 så tycker jag Bildt passar bättre i den nuvarande positionen än med statsministerpost.
Efter föreläsningen bar det av till Snerikes där diskussionen skulle fortsätta. Två långbord var uppdukade. Jag kan inte förneka att det kändes väldigt underligt att sitta på en fem meters avstånd från Carl Bildt medan han åt sin hamburgertallrik och sippade på sin stor stark. Han såg ut att ha trevligt när han satt och konverserade med sina bordsgrannar, jag tror även hans fru italienskan satt vid honom. Bildts egna ord om visiten hittar du
här. Runt tiotiden nån gång tackade han för sig och gled vidare. Folkligt eller vad?
"Jag tycker om knark, men jag vill inte att DU ska hålla på med det" - Calle
Jag undrar förresten vem den där irriterande Tornedalsfinnen är, som dyker upp på alla UF-föreläsningar och ställer svamliga frågor om ökat nordiskt samarbete. Skum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar