Jag köpte nämligen en frack från internet förra veckan, hela kitet för 2300! Den är antagligen sydd i vietnam eller liknande. Jag lät Hanna, vars stora passion är att sy, måtta upp mig så att fracken passade perfekt.
Efter redigt shoppande snubblade Erik och jag över baptistförsamlingens kyrka och passade på att snuva av billigt fika och pratade där med en gammal avdankad knarkare.
Det här är Erik, och inte knarkaren. (Så att det inte blir några missförstånd)
På kvällen var jag på en spelning med Svenska Akademin på Katalin. De öppnade upp med en juste cover på Peps Rotrock. Det vore mäktigt att få hit dem till Clap to This. Vi arrangörer hade ju faktiskt god kontakt med akademin och fick väldigt positiv respons, så det är inte en omöjlighet att få dem att spela nästa termin.
För övrigt lutar det åt att nästa Clap to This får vänta till någon gång nästa termin. Klubben har tydligen blivit något som måste diskuteras i nationsstyrelsen, trots att det från början var sagt att det skulle beslutas direkt från oss och kuratelet. Nationen och klubben har två separata konton, för separata ändamål. Tydligen har nissarna som räknat på klubbkostnaderna från premiären fått summan till en enorm vinst för nationen, men en förlust(!) för Clap to This i sig, och klubben har nu en skuld på 15000 till nationen. Jag är förbannad, och förstår inte alls hur de här matematiken går ihop. Vi hade fullt hus hela kvällen och hade pressat kostnaderna för band, ljud och ljus till det minimala. Det här innebär att klubben nu är tvungen att köra på en separat klubbkväll, istället för att kombinera klubben med gasksittning, för att ha full kontroll över våra kostnader, och slippa behöva betala tillbaka imaginära förluster. På tisdag när det är möte för nationsstyrelsen ska vi arrangörer kräva vår rätt. Vi får helt enkelt se vad utfallet blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar