Min gårdag

Min, Mattias och Andrés förslag om ett konsertarrangemang på kräftskivan nästa termin mottogs med inget annat än positiva reaktioner från nationsstyrelsen när vi igår presenterade våra ideer. Det beslutades att det framöver blir en fråga för kuratelet att besluta om, saken är med andra ord biff.
Jag hade tänkt att fira genom att utnyttja mina biocheckar som jag vann för ett halvår sen från nån internettävling. Jag och en vän ville se the Queen, men den hade tydligen slutat gå. Efter mycket om och men hamnar vi i en helt tom biosalong och ser på Mr.Beans semester. Jag är vanligtvis svag för Mr.Bean och tyckte första långfilmen var rätt skoj, men den här var inte mycket att hurra för. Filmen var iaf gratis och den var inte speciellt lång heller.
På väg upp på stormen träffar jag några korridorare och annat löst folk som ska på brygganpremiären. Varför inte tänkte jag och hängde på. Kön till Snerikes hade påbörjats redan klockan fyra, men vi slapp trängas och kunde glida in direkt med våra kk-kort.
Jag passade på att smaka mina nordkoreanska cigaretter som jag fått av en vän igår kväll. Han, låt oss kalla honom Pundarerik, hade nämligen varit på en veckas semester med sina närmaste släktingar och en delegation kommunister i Nordkorea. Varför ta mor och far till kanarieöarna när det finns mer spännande alternativ?
De slussades runt med ett par övervakande reseledare till olika fabriker och museer, där man fick beskåda montrar med föremål som Kim il Sung hade vidrört. Det fanns till och med ett museum som handlade om Kim Jong Ils filmintresse, alltså inte om film eller filmer som Kim diggade, utan OM den store ledarens intresse för film. Han fick se gränsstationen mellan syd och nord, Kim il Sungs födelseby och så kallade mass games. Erik var rätt trött på guidernas ständiga upprepande av de långa jargongerna om den evige ledaren i varenda mening, och började må illa efter ett par dagar. På ett konstmuseum full av Juchekonst och militärpropaganda frågade han om nordkoreaner uppskattade abstrakt konst, svaret blev nej. Erik tyckte stämningen bitvis var väldigt tryckt och ganska obehaglig.
Guiderna hade en uppfattning om att relationerna med Sverige var rätt goda, med tanke på att Göran Persson som första västledare besökte nordkorea när han var ordförande för EU. Det fanns många bilder på Göran i ett av museumen. Erik fick ett erbjudande att föreläsa i två månader om svenska arkeologiska fynd på Kim Jong Ils universitet, rätt ovanlig punkt att ha på CV:t minsann.


Tjockis-Kim