Städdagen

Igår var det terminens första städdag på Smålands, detta avslutades med en traditionell städsexa. Temat gick i aliminiumfolie. Hattar, masker och helkroppsrustningar skapades på löpande band. Lovisa, vår nya kökmästarinna hade lagt ner sin själ på en mycket god sexamat. Efter mycken sång och härjande i gamla festsalen bar det av till bryggan. Det krävdes lite bönande för att få Mattias från sina studier och släppa in mig på sitt kk. Väl inne lyckas jag tappa bort en och annan person som jag inte vill tappa bort, förolämpar oreflekterat en god vän på ett väldigt klumpigt sätt, och hamnar slutligen på en efterfest i Heimdals föreningshus. För de som inte vet vilka Heimdal är så är det en studentförening i Uppsala som består uteslutande av värdekonservativa och allmänt konservativa liberaler. Inne i lokalen möts jag av frackklädda tjugoåringar rökandes cigariller, och ur stereon strömmar nationalromantisk körsång av OD varvat med finsk tango. Väggarna är prydda av tavlor på kungafamiljen, Margaret Thatcher och våra svenska nationalhelgon. Här snackar vi om människor som med glädje skulle backa tillbaka tiden två århundraden för att slippa sådana nymodigheter som feministdebatt.
När dessa grabbar (det råder av förståeliga skäl en brist på kvinnor i föreningen) plötsligt börjar dansa tango med varandra på bordet, så kände jag att det var dags att diskret avlägsna sig till annan plats för att andas ut den unkna reaktionära källardunsten från mina lungor.