Mindre ensam

Nu har min kortisonkur snart pågått i en vecka och resultatet är positivt. Jag känner mig mycket kryare och har mycket mindre ont. Jag är tacksam för alla de som får mig att tänka på annat och som har förgyllt min vardag när jag inte mått bra.
Resten av tiden sitter jag med näsan mellan sidorna i Freuds Fallstudier. Det som slår mig med fallstudierna är Freuds målande beskrivningar, det känns nästan som man läser en roman i sättet han ger sina analysander liv i berättelsen. Freud är varm och mycket kännande och ser allting ur så pass många perspektiv som möjligt. De kritiker som anklagar Freud för att vara enkelspårig har antagligen aldrig själva läst Freud. Psykoanalysen innehåller i sig otaliga brister ur vetenskaplig synpunkt och är idag en i stort sett utdöd terapiform, men Freuds arv till den moderna människan lever kvar. Hur många gånger hör man inte sig själv använda termen "omedveten"?