Cantervillespöket

Ni vet hur vissa filmer kan ge starka intryck på en som barn och sedan vägrar släppa taget. Den enda film jag någonsin gråtit framför är (tro det eller ej) Spielbergs ET. Det var i någon av slutscenerna, den då han håller på att dö om jag inte minns fel. Hur som helst, det är inte ET som jag tänkt skriva om, utan en film som verkligen hängt med sen jag var någonstans i sexårsåldern, då jag såg den för första gången. Filmen är en 15 minuter lång otroligt otäck och samtidigt vansinnigt rolig tecknad version av Spöket på Canterville. Jag gissar att den är gjord någon gång mellan slutet av 70-talet och början av 80-talet och är ursprungligen från antingen Storbrittanien eller USA. Den svenska dubbningen är fullkomligt underbar och nästan teatralisk.
Det mystiska kring filmen är att ingen som jag visat den för har någon aning om vem som gjort den, var den kommer ifrån, när den är gjord och var man skulle kunna få reda på mer. Det enda exemplar jag fått nys om är den som jag äger på ett inspelningsbart vhsband (egentligen "lånad" av en barndoms"vän" som jag har "tappat kontakten med"), och den är inspelad från ett mycket tidigt bolibompa-avsnitt.
Jag är nu i arbete med att överföra den här dyrbara filmen på dvd, och försöka få upp den på internet och se om någon kan hjälpa mig att identifiera filmens ursprung. Jag får en så länge vara lycklig över den fortfarande finns, att någon vuxen inte spelade över kassetten med dallasavsnitt eller nåt. Jag har vid det här laget sett Spöket på Canterville så pass många gånger att jag nog kan framföra hela filmen i monologform.