Sista Clap för i år

Clap To This - 6 Dec from claptothis on Vimeo.

Clap to This tar ett välförtjänt jullov. På återseende i vår!

Sexan efter städet bjöd på många överraskningar. Vakt-Tobbe satt med och bedrev lobbyverksamhet då han sluddrade fram Kahlua-reklam. Det bakades även kaka på fotbadsvatten. Här nedan - de lyckliga kockarna.

Maggio till Clap to this!

Förköpet sålde slut på tre timmar. Detta har potential att bli gästrekord. Den 6:e december smäller det.

Utbytet

I helgen var jag på preklin på v-dala. Jag säger det igen: vad är det för fel på läkare? alla var utklädda till könsorgan, tellytubbies och mjölkpaket.
Studierna har just nu en förmåga att komma i hög. Samtidigt som jag skriver ett PM om den psykosociala utvecklingen hos barn uppvuxna med lesbiska föräldrar, så är man tvungen att läsa och skriva inför veckovisa seminarier. På sidan av detta ska vi ut i skolklasser och prova på olika ledarstilar. Jag har en 9:a på Gränbyskolan. Det är kul men kräver ju planering och tid som man inte alltid har. Ungdomarna drillas rätt hårt av lärarna på Gränby. De är tvugna att ställa upp i led utanför klassrummet innan lektionerna. Mobilerna samlas upp i en korg och de står upp och hälsar innan man får sätta sig ner.

Systemet på den psykologiska institutionen i Uppsala sätter käppar i hjulet inför mina Amsterdamplaner. Studierektor kan inte garantera en plats på programmet när jag kommer tillbaka till Uppsala efter sommaren. Vill jag åka så måste jag göra ett studieuppehåll. Risken är rätt stor att jag får vänta en eller två terminer innan jag kommer in på programmet igen. Dessutom garanteras jag inte kunna tillgodoräkna mig poängen som jag läser i Amsterdam. Det diskuteras fortfarande om jag ska kunna använda mina electives på T4 istället för T10. Om det ska vara på det här viset vet jag inte vad jag har att tjäna på att ge mig iväg. Det känns rätt bittert att behöva ge upp planen efter ett och ett halvt års kämpande för att komma iväg. Det behövs ske en stor förändring i systemet om psykologstuderande ska uppmanas att knyta internationella kontakter. I nuläget är det stort sett omöjligt att ordna ett utbyte. Trist!

Låt den rätte komma in

Förra veckan såg jag låt den rätte komma in. Jag läste boken när jag gick i gymnasiet, då boken precis hade kommit ut. Det är den bästa vampyrromanen jag läst sedan Dracula. Jag har dock inte bestämt mig om jag tycker om filmen eller inte. Det kändes som filmen gick långsammare fram än boken. Filmen var en aning pretentiös, men Lina Leandersson spelar riktigt bra som Eli. Hon har hyllats av bland annat New York Times för hennes skådespelarinsats. Inte illa för en 13-åring.

Organism12 och DJ large till clap to this

Fredag den 24 oktober kör vi igång igen! Får ta mig i kragen och börja ringa runt efter personal snart.

Sociologi

Jag har nu läst ut, recenserat och haft ett seminarium om Berger och Luckmanns kunskapssociologi. Den är rätt knepig om man som jag är van vid att läsa psykologilitteratur, som rätt och slätt är fyllda med forskningsrön.
Jag slår vad om att Berger envisades om att lägga in ett par lättsamma exempel med jägarsamhällen och kusinskap mellan Luckmanns rader av nästintill oförståerliga haranger. Man kommer in i tänket när man läst mer av den sociologiska litteraturen. Just nu håller jag på att läsa Giddens Modernitet och självidentitet som är en smula mer lättsmält och väldigt intressant.
Under Berger och Luckmann-seminariet var vi tre smågrupper som skulle hålla i ett valfritt ämne ifrån boken. I min grupp ville vi diskutera den kunskapssociologiska paradoxen. Alltså om allt tänkande är socialt bestämt så är även kunskapssociologin det, alltså är det inte säkert att allt tänkande är socialt bestämt. Ett klassiskt cirkelresonamang. Och även hur det är omöjligt att falsifiera teorin. Vår seminarieledare satte oss som den sista gruppen att hålla i diskussionen. Det lustiga är att den första gruppen fick en av de två seminarietimmarna på sig. Den andra gruppen fick de resterande 40 minuterna efter rasten, vilket resulterade i att det inte blev någon tid över till oss.
Det var säkert inte helt medvetet av honom, men man kan inte rå för att känna sig lite lätt konspiratorisk. Han vill väl inte att klassen blir skeptiska till sociologin redan efter första seminariet. Vi är ju där för att socialiseras ;)

Clap to this med Vincent

Förra helgen fyrade vi av terminens första Clap to This. Aldrig har det flytit på så bra som tidigare. Duktig personal i kombination med att vi arrangörer har fått rutin gjorde det till en toppenkväll. Vårt husband hade övat in och tolkat Vincents cd och på plats under dagens så träffades Vincent och husbandet för första gången och repade in låtarna. Det är nog inte alla som skulle gå med på att göra en sån deal. Som om det inte var nog med det så har bandet utökat med en trumpetare. Mäkta svängigt. Efter en sån här lyckad helg så kan man inte göra annat än att längta efter nästa Clap. Kan trösta mig själv med att jag inte behöver vänta speciellt länge då det smäller igen den 24 oktober.


Just nu sitter jag försjunken i sociologisk litteratur. Denna sociologiska delkurs är förflyttad från psykologins trygga korridorer till Hum-C, där vi blir drillade med högintensiv läsning och diskurs av kvalitativ litteratur.

Grupprocesser

Kursen i gruppsykologi som jag läser nu är rolig. Man får mycket praktisk nytta av den till Clap känner jag, jag kan nu sätta ord på en massa fenomen och får en hel del tidigare funderingar bekräftade.

Den förra föreläsningen handlade om pyramidförsäljning och där fick vi lyssna på en inspelning från ett gruppmöte som hölls av företaget network 21, en gren av Amway. Kära gamla Amway med sin "smarta" företagsidé och "exklusiva" produkter. Vår föreläsare hade också fått chansen att gå på ett sånt möte precis som jag gick på för ett år sen. Han hade faktiskt blivit ditbjuden av sin läkare, som utan någon tanke på yrkesetiken hade ringt upp honom. Retoriken och upplägget han hade fått höra på mötet var densamma:
"Som anställd har man en aktiv inkomst. Som nätverkare har man en passiv inkomst."
"I nätverket kan man spara på sin egen konsumtion, öka sin inkomst, skapa ett familjeföretag, hjälpa andra att skaffa familjeföretag…"
"Jag vet att många är skeptiska. Jag uppmanar er att ta information hem."
"Människor önskar oberoende! Alla vill vara IBO, dvs. independent business owner."(IBO på svenska = egenföretagare)
"Om du är osäker på att övertyga andra, så erbjuder N21 person- och ledarskapsutveckling."
"En del tror att det här är en s.k. pyramid. Men det stämmer inte!"
"Vänd dig till din teamleader. Ta reda på info och prova. Prova!"


Jag minns när jag satt där på värvningsmötet för ett år sen och tänkte "vad fan är det här? varför är föreläsarna så sjukt övertrevliga? varför måste jag komma tillbaka flera gånger för att förstå varför konceptet är så bra? om det nu är så fantastiskt, varför tillägnas bara tio minuter av en timme till att presentera Amways produkter?"
Gruppsykologin har givit mig svar till varför folk köper den här sortens idéer:
1.Håglöshet - Folk är trötta av förvärvsarbete och Amway ger implicita lockelser om ett liv utan slit.
2.Kognitiva schema - Man strävar efter att få materiella tillgångar. Amway lovar en det.
3.Social loafing - Andra får arbeta för mig så slipper jag. Härligt!
4.Irrationalitet - Vi missbedömer sannolikheter. Vi fattar inte att en kedja högst sannolikt bryts efter två steg.
5.Reciprocity - Om man blir värvad av någon jag gillar så blir det hela svårare att se klart.
6.Förstärkning - Nätverket är socialt belönande.
7.Normbildning - Möten etablerar en gemensam ge inte upp-norm som motiverar en till max.
8.Disconfirmation bias - Man lägger endast märke till information som talar för idén.
9.Kognitiv dissonans - Svårt att kritisera en verksamhet man slitit så mkt för. samma princip som ligger bakom stockholmssyndrom etc.
10.Selektiv information - Oändligt med framgångshistorier hamnar i rampljuset. Människorna som berättar ljuger antagligen inte eftersom de är högst uppe på pyramiden. Där kommer du själv aldrig hamna, eftersom de ovanför alltid kommer vara rikare än du.
11.Intern attribuering - Vid motgång uppmanas man att försöka mer och inte ge upp. Du behöver bara ge lite till så kommer pengarna snart!

Ny vecka

Första Clap to This närmar sig och jag och Ian har börjat ringa in folk. Skillnaden från förra terminen är som natt och dag vad gäller intresse att jobba. Mycket tack vare en våg nya reccar som är nyfikna och glada. Har lärt känna några sköna nykomlingar lite ytligt på reccepubrundan och -mottagningen. Läget är under kontroll.

I helgen firade akademiska sjukhuset 300 år med öppet hus fyllt av aktiviteter. Jag passade på att besöka psykiatriavdelningen där jag fick höra intressanta saker rörande rättspsykiatri. Jag fick även prova på hur det kan låta när man hör röster, det simulerades hallucinationer i ett par hörlurar samtidigt som man skulle låtsas vara på en anställningsintervju. Fick även lära mig vad dialektisk beteende terapi gick ut på, en relativt ny terapiform som komplement till KBT.

Tillbaka till verkligheten

De sista lovdagarna börjar rinna iväg. Jag kom hem från Amsterdam i måndags och har inte direkt lagt ner någon energi till att förbereda mig inför terminstarten. Kursboken till gruppsykologin, den första kursen för terminen, är svindyr och jag lyckas inte hitta något billigt alternativ på internet. suck.
Igår träffade jag en drös kursare hemma hos Robert för första gången sen innan sommaren, många kära återseenden blev det. Träffade en tjej från Amsterdam där som tipsade mig om var man kan hitta boende inför nästa år.
Nationen har också rullat igång sin verksamhet. Det bjöds på en upplyftande ämbetsmannakickoff i förrigår och jag har passat på att jobba i hyttan och ska även jobba på kräftskivan ikväll. Det kommer säkerligen bli grymt roligt. Jag tycker synd om Zanna, vår nya köksmästare, som har slitit arslet av sig den här veckan med jobb på både nationen och Arlanda. Efter helgen får hon pusta ut.

Way out west

Efter en lång bussresa med flera byten anländer jag och Marcus till Göteborg. Vi har båda börjat smutta på romen och ska möta upp David som underbart nog har lånar ut sin lägenhet i Hjällbo till oss under helgen. Han själv kunde tyvärr inte vara med och leka på grund av jobb på en danmarksfärja. I utbyte av hans generositet får han en flaska vin och löftet att vi delar ut flyers om Lidhultfestivalen vilken han är en av arrangörerna till.


Vi anlände till festivalområdet precis för att få se Looptroop rockers extranummer. Båda slås av vilken prydlig festival detta är. Här är det minsann ingen som behöver laga mat i trangia-kök eller ens stå i lera. Det mesta är asfalterat och gräset framför de tre scenerna är skyddade med gummimattor. Det finns till och med ett bås där man på plats kan skriva ut sina digitalbilder från telefonen. Allt lyx som kommer med att festivalen befinner sig mitt i en stad är underbart. Tyvärr tar det bort mycket av den genuina festivalkänslan där det är tillåtet att vara lite grisig. Det är ju heller ingen höjdare att man i öltälten får betala 50 spänn för en 40cl mellanöl. Detta löser man dock genom att ha en god vän vid namn David som säljer en platta öl för ingenting, som vi låser in en safety box på hemköp alldeles utanför festivalområdet. Regnet slapp vi också, bara några stänk på kvällen sen var det till och med några solglimtar.


Vi får se Kelis och Lil'kim på scenen, de hade jag ingen aning om att de skulle uppträda. När det kastas ut merchandise i publiken fångar Marcus en Lil'kimtröja som passar sådär på honom. Jag förstår inte riktigt hur det är tänkt att målgruppen ska kunna få några tröjor när det endast är personer långa som Marcus som lyckas fånga dem.


På fredagskvällen åt vi på den kanske sämsta pizzeria jag någonsin satt min fot i. För Guds skull - ät inte på Amandas pizzeria i Göteborg. Det var ett tiotal gäster i restaurangen och personalen kunde inte hantera det icke-existerande trycket. Ordrar blandades ihop, folk fick vänta 20 minuter för att få beställa dricka, och minst en timme på att få en pizza som knappt var färdiglagad. Nej tacka vet jag 25-kronorsfalafeln ute i betong-Hjällbo.


Festivalens höjdpunkt var otippat Neil Young. Det improviserades till höger och vänster och han knåpade till och med ihop en påhittat låt som jag tror hette Sea change. Jag ställde mig längst bak framför flamingoscenen under Håkan Hellström och pinade mig genom de sista låtarna för att få en bra plats under Neil. Jag fick mig en kanonplats några meter från scenen. Tråkigt nog hade jag oturen att hamna bredvid en jobbig skåning som vrålade så högt att jag inte kunde höra någon diskant så fort han satte igång. Jag spelade in en snutt av damage done på mobilen. Han är med i början och vrålar för full hals "Jag vet inte vart ja´ ska ta vägen! ja´ dör! jag vet fan inte vad ja' ska göra!" Rätt kul.
När konserten var slut började jag prata med ett par danskar som hade sett Neil på Roskilde, enligt dem var den här spelningen "tættere". De frågade om var man kunde få tag i lite röka och jag förklarade att det inte är speciellt förekommande eftersom polisen är sjukt uppmärksamma och stränga när det rör sig om cannabis. Fast jag kände ändå att det osade lite ganja under Kelis spelning.


Det sista uppträdandet vi såg på lördagskvällen var Adam Tensta på Chalmers kårhus. (Jag vill påstå att han var bättre på Clap to This). Tydligen hade det varit någon galning som avfyrat en pistol in i en klubbkö vid järntorget ungefär samtidigt som jag började röra mig mot Chalmers, inget som jag märkte av som tur var.

Neil!

Neil Young kommer till Way out West! Gubben är för sjutton lika bra idag som han var på sextiotalet. Känns som något av ett måste att åka och se. Jag hade tänkt köpa en endagsbiljett för lördagen men blev ombedd att vänta en dag av en kompis som skulle kolla upp om han kunde skaffa gratisbiljetter. Dagen efter var de slut. Så kan det bli. Nu har vi hur som helst köpt biljett för alla dagarna och det kommer bli grymt roligt.


Många lata dagar har det blivit på sistone. Jobbat sex dagar i veckan, den sjunde ligger man och jäser. Det är i och för sig inte helt sant då jag har hunnit med att träffa Emmas föräldrar för första gången. Det känns kul att få se dem som man har hört så mycket om. Det känns verkligen bra.


Lagat färska musslor i vin har jag även gjort. Det gör man inte varje dag. Johan fick grundligt skrubba många många musslor.

Den hemlagade Pho-soppan

Jag gav mig för andra gången på den ädla konsten att laga pho-soppa. Den första gången var för ett halvår sedan och resultatet blev inte bra. Denna gång gick mycket bättre efter att ha studerat ett par amatörvideos, "cooking with Kai", på youtube. Hela korridoren har i veckan luktat av pho-kryddning, vilket inte har varit till allas förtjusning. Mitt mål i sommar ska bli att förbättra buljongen. Jag borde åka till Paris och studera under Mister Long, vietnams motsvarighet till Gordon Ramsey, och komma tillbaka till Sverige som landets enda pho-gourmet. Jag är med i ett community på internet för personer som fastnat för pho.

Buljongen på märgben är det viktigaste i pho-soppan, själva stommen i maträtten. Viktiga kryddor är stjärnanis, nejlika och kanel.

Den ska koka så länge som möjligt. Många många timmar.

I soppan ska man ha de speciella risnudlarna, thaibasilika, inlagd lök, chili- och hoaisinsås. Det mesta kan köpas på Vaksala torg, Uppsalas china town.

Extra kryddning med basilikan, koriander och lime. Förrutom köttet ska man även ha krispiga böngroddar eller som i det här fallet sockerärtor.

Efter många timmar kunde soppan avnjutas i gott sällskap.

"Storebror ser dig.." och allt det där

Jaha ja. Den 17:e juni förväntas en majoritet rösta för det horribla förslaget som säger att all kommunikation till och från landet ska avlyssnas utan misstanke om brott. Den heter "en anpassad försvarsunderrättelseverksamhet Prop. 2006/07:63" och kallas FRA-lagen eller som jag hellre vill döpa den: Lex Orwell.
Att det handlar om en grov överträdelse av den personliga integriteten går inte att betvivla. Detta kan tolkas som ett rejält övertramp vad gäller FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, där det klart och tydligt står: "Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp". Sen vad man tolkar som "godtyckligt ingripande" är en tvistefråga. Att vara konstant övervakad av statsmakter utan misstankar om brott anser jag vara godtyckligt. Jag vill inte ha någon som ständigt stirrar ner i min påse, oavsett vad jag har för mjöl i den.

Informationen som avlyssnas kan alldeles för lätt missbrukas och av historiska skäl bör vi akta oss för ett sådant grovt övertramp i integritetsskyddet. Även om vi har en väl fungerande demokrati i dagens Sverige, så vet ingen hur samhällsklimatet kommer se ut i framtiden och en ändamålsglidning av övervakningen kan lätt ske. Hur kompetent regering vi än har så står demokrati, livskvalité och kritisk journalistik på spel av hot från mänskliga faktorer, externa intrång och buggar.
Du kan hjälpa till att stoppa att lagförslaget går igenom. Effektivast sker det internpolitiskt, ta kontakt med ditt ungdomsförbund och agera!

Sista Clap to This för i vår

Efter några oroliga första timmar på vårens sista Clap to This så slutade det i succé! I början sneglade vi arrangörer avundsjukt mot Bryggan som lockade in alla förbipasserande. Men när klockan närmade sig 23:00 så hade vi 800 gäster i bygget och vi kunde pusta och över att än en gång lyckats prestera.
På scen, förrutom det fenomenala husbandet Clappers, stod Juvelen. Inte riktigt i min smak, inte ett dugg. Nog sagt. Har man inget bra att säga så behöver man inte säga nåt alls.



Clap to This bjöd på firmafest i söndags för de som ställt upp och jobbat under terminen.

Det bjöds på skumpa..


..lyxig mat..
..och en massa öl.

Oj då

I natt drömde jag att jag var amorfisk (tror jag det heter), alltså att jag kunde ändra skepnad till vad jag ville. Väldigt skumt är att jag endast valde att förvandla mig till diverse djur för att kunna simma bättre i en närliggande flod. Senare i drömmen bestämde jag mig att omvandlas till (hör och häpna) en kinesisk diktator, med syfte att infiltrera den kinesiska regeringen och på lång sikt bli världens härskare. Undrar vad för sjuka begär den delen av drömmen visade upp?

Då kör vi

Så här i slutet av terminen är det en uppsluppen stämning i luften. Klockan 11 hittar man Sven däckad på soffan i Qx-hallen efter en vild natt. Festerna haglar och man blir tvungen att tacka nej, för än är det ju inte över.
Sista kraftansamlingen nu innan sommaren. Imorgon skriver jag sista tentan för terminen. Kursen är socialpsykologi, och jag tror inte det bjuds på några obehagliga frågor. Läget känns stabilt inför Clap to This. Att-göra-listorna är skrivna och det är bara att skrida till verket så fort tentan är avklarad.
Efter Clap följer fredag med bartömning på pubjobbarsexan och på söndag firmafest för de som ställt upp och jobbat på Clap två gånger under terminen. Svett, lite blod och kanske en tår kommer fällas, och kul kommer det bli!

Terminavslutning

Kan det inte vara sommarlov snart?

Mors dag idag. Min mamma har kommit hem från sjukhuset efter att hon i onsdags ramlade ihop på stan efter ett epileptiskt anfall. Tumören jävlas fortfarande och hon får inte strålas mer på grund av riskerna. Istället så har hon påbörjat cellgiftsbehandling. Som det inte var nog med det så ska min tarmsjukdom börja göra sig påmind. Orka ta tag i det när den sista tentan för terminen närmar sig och det är brist på personal inför Clap to This. Just nu är jag är inte upplagd för någonting annat än sommarlov.

Vårbal

De senaste dagarna har jag uppehållit mig med diverse skojigheter. I torsdags var jag ute på pubrunda med ett par kursare för att fira en i klassen. Det slutade upp i efterfest hemma hos födelsedagsbarnet som höll i sig till klockan var närmare 06.
Med tre timmars sömn gav jag så mycket kraft och motivation jag kunde på samtalsträningen följande morgon.
I lördags var det vårbal där jag och Emma slog klackarna i taket och festade till klockan 05. När sittningen var slut bjöds det på storband med tillhörande styrdans. Bandet fick tyvärr korta av spelningen en timme då tågordningen hade överskridits.
När dansen var slut gick vi till göteborgs som kan stoltsera med att ha det längsta släppet i stan (till 06).


Att det skulle vara så svårt att hitta folk som kan jobba på Clap to This den 5 juni hade jag inte förutspått. Det är en kombination av att folk börjar sina sommarjobb, alternativt åker bort när studierna slutat och att det är dagen som gymnasisterna tar studenten. Ack och ve. Jag har kallat till ett möte för att försöka hitta en lösning.

Kommande aktiviteter

Nu framöver kommer en massa skoj att hända.
*Imorgon börjar vi med samtalsträning på socialpsykologin. Vi kommer spela rollspel för att träna fram den optimala samtalstekniken. Dialogen är ett hantverk som ska formas genom inlärning.

*Söndag är det anything goes på grand.


*Tisdag är det träff med psykoterapeuten Britt där vi diskuterar psykodynamisk teori. Helt underbart att hon ställer upp helt ersättningslöst för en liten exklusiv grupp psykologstuderande där jag ingår.

*Nästa helg är det vårbal. Emma har fått sin balklänning uppsydd och kan gå med mig. Det känns jättekul.

Kk-kortet är tillbaka!

Jag har nu fått tillbaka mitt kk-kort från Kalmars nation. Det var nämligen så att jag gjorde en smärre överträdelse med kortet förra fredagen och en ordningsvakt beslagtog det. Som straff bestämde 1Q på Kalmar att låta bli att ge tillbaka kk-kortet förrän efter Valborg. En rätt juste överenskommelse när alternativet är att kortet hamnar hos kuratorskonventets ansvarsnämnd, vilket skulle innebära att kortet drogs in.
Efter att ha skrivit tenta igår morse så begav jag mig till Kalmars med svansen mellan benen beredd att kräla i stoftet. Kuratelet gjorde inte nån stor grej av det utan gav mig kortet utan vidare. Det hade verkligen varit surt att inte ha något kort under sommaren.

Två dagar av kaos och glädje

Petter var grymt nöjd med sin spelning på Clap to This. Huset var fullt och stämningen på topp. Det var kul att han ställde upp på en intervju till Rasken och signerade ett par affischer till nationen.
Efter städet hängde jag, Jacob, Susanna och Palle kvar till sju-snåret. I ämbetsmannarummet/logen fanns resterna från Petters ostbricka som vi åt tillsammans med de roslager vi fått i spons.

Här lägger Bella ner sin själ i att få ämbetsmannarummet till en loge värdig Petter. Emma som är lite kär i Petter fick laga mat och gå ner med den till honom. Enligt uppgifter tyckte han att det smakade bra.

På valborg vaknade jag klockan 12. Först blev jag invald i glasmästarordern som alla klubbverkare får tillträde till. Där dricker man hejvilt med obegränsad tillgång till starksprit. Det kan inte gå annat än fel. Och fel gick det. När glasmästarnas sillunch var över så var det dags för champagnegaloppen. Smålands tog in de personer som inte orkade köa till snerikes abnormt stora galopp med scen och bajamajor på gårdplanen. Det såg ut som de kunde ta in hela Uppsalas studentkår i ett nafs och suga ut deras pengar.
Vid sju någon gång efter alldeles för mycket champagne så däckade jag och vaknade upp sju timmar senare. Två på natten bestämde jag mig att försöka kriga vidare och gick på smålands släpp. Nästa valborg får bli mer sansad om jag ska orka med alla småtimmar och första maj.

Då var det över

Tänk att en ost- och skinkbaguette kan smaka så gott! Det är det första jag äter på 36 timmar med endast vatten och juice. Jag har nämligen imorse varit och undersökt min tarm, en colonoskopi som det så fint heter. Det är som att köra upp en vattenslang i röven ungefär, som tur är får man morfin som för övrigt sitter i en aning fortfarande. Nice.
Jag har sen i måndags gått på en diet av kokt mat med ris vilket har varit rätt drygt. Nu är det äntligen över och det ska firas. Efter opponeringen idag ska jag spendera min första lediga fredageftermiddag den här terminen på smålands fredagslyx. Dricka billigt mousserande och äta sniglar. mums.

Petter till Clap

Japp då var det klart. Vi spelar inte längre i knattelaget. Clap to This kan stolt annonsera att Petter gästar Smålands nation på kvalborg. Härligt härligt.


Förköpsbiljetterna blev slutsålda igår, restaurangen är fullbokad. Det gäller att börja köa i tid om man vill komma in.

Cantervillespöket på tuben

Nu är den underbara tecknade filmen Spöket på Canterville förevigad och utlagd för allmänheten. Titta på den här. Tack till Hampus som har fixat den.

Korridorsfest på Stormen

Det var en kul fest på stormen förra helgen. Vi i korridoren åt middag tillsammans. Det bjöds på goda pajer och kladdkaka till efterrätt. Plötsligt bildas ett conga line som dansar runt på smålandsgården för att locka upp folk till stormen. Sen är festen igång!
Jacob sitter som rena sprit-trollet på en stor gömma alkohol, nästan 20 liter starksprit. Sedan bär det av till Skvader dam och man kommer hem lagom mör.


Morgonen efter:
Jag: Det är nån jävel som har fyllekäkat mitt frukostbröd! Fy fan. Svin!
Emma: Men det var ju du som åt upp brödet igår kväll innan du la dig.
Jag: A just ja..

Baklängessexan

I tisdags var det klv-kuratelfest på Smålands för det sittande och förra terminens ämbetsmän. De gamla klubbverkarna och kuratel tackar av varandra och får presenter under festliga sammanhang.
Temat var baklänges vilket innebar att festen började med efterfest, det fulgroggades och stämningen var ovårdad redan från start. Sittningen började med o gamla klang och föjdes av kaffe med avec. Tal hölls baklänges och sångerna togs emot istället för att skickas vidare. (Mycket mer komplicerat än vad det låter.) Efter att förrätten slukats och fördrinken druckits bar det av till snerikes för de som ville.

Simon Molin aka Paragon var nöjd med spelningen på Clap to This om man får tro hans blogg. Trevligt trevligt.

Simons egna ord om klubben: stilarnasstilare.blogspot.com

Frid och fröjd

Jag kunde inte ha varit mer nöjd med helgens Clap to This. Driften gick som smort. Restaurangen var succé, artister och personal var nöjda. Ett stort tack till alla som ställde upp!


Blingblingbaren var värd namnet efter att vi hade pimpat lilla fest ordenligt med skön röd belysning, juste möblemang och skumpafyllda kylar.





Efterfesten bjöd på en del överraskningar.


Efter en snabb brunch på v-dala skulle Jacob till fredsmuseumet klockan tolv för att jobba. Frågan är om han var fullt kapabel till det. Vi som var kvar på smålands kalasade på en 69% rom ute i gräset, varvid vi fick nya krafter för att besöka Jeiken en snabbis på jobbet.

Efter en späckad helg och avklarad tenta så kan man pusta ut för den här gången. Om en månad kör Clap igång igen. Hetare än någonsin!

Tentaah

Då var det dags för tenta på fredag. Känner mig tillräckligt förberedd måste jag säga. Biologisk psykologi är minsann fasligt skoj. Det är mycket som kan hända om man pillar på olika körtlar i hjärnan har jag lärt mig.

Vi Clap-arrangörer har fått lite skit för vår lite väl effektiva affischering. Vi hade tydligen satt affischer i nationsbostäder där vi inte får sätta dem. Om någon känner sig träffad så ber jag om ursäkt för det.
André fick sig även en brasklapp av ett par kalmariter som råkade finnas på plats då han affischerade över en av deras physique-plancher. Jag ursäktar (å Andrés vägnar) även för denna ohederliga gest och lovar att inte göra om det.

Imorgon bär det till Ikea för att köpa spotar till att pimpa x-bar med. Jag har några galna ideer i huvudet för den baren.

Paragon till Clap to this!

Nu är Clap to This-hjulen i rullning. Affischeringen har satt igång, planeringen finslipas och geniknölarna gnuggas hårt. Boka bord på förhänget ”Clap to this 69:an” där det kl.18 bjuds på förfest med gott krubb och skumpa, eller skaffa dig en förköpsbiljett till Uppsalas grymmaste live-klubb!

Tredje kvällen gillt

Igår blev det en snabbis in på Kalmars 04-släpp, sliten som man var stannade jag endast nån timme. Man skulle kunna säga att jag var där för någon annans skull än min egen.
Jag har precis sett klart på den ruskigt bra filmen Blood Diamond. Dagen har för övrigt gått till att umgås med mina föräldrar och släkt. Min kusin Johanna fyllde år och det bjöds på kaffe och kaka. Nästa vecka fyller jag år. Jag har av mina päron önskat mig ett bidrag till antingen ett kommande tandläkarbesök eller en synundersökning. Det blir fint det.
Imorgon SKA jag börja ta tag i arbetet kring Clap to This och tentaplugget.


God natt.

Äntligen!

Äntligen börjar medicinen kicka in. För lite mer en vecka sedan gick jag in i ett nytt skov av min tarmsjukdom. Det är det den första sjukdomsperioden jag har sen i somras. Det känns hoppfullt att man när som helst kan börja medicinera sig när det börjar kännas konstigt, och att pillrerna börjar verka efter en dryg vecka är fantastiskt!
Glädje glädje, man känner sig som pånyttfödd.
Igår var jag ute på Stockholms med några från klassen. Jag kände på kvällen att min hals började spöka och visste redan då att om jag går ut så kommer jag bli förkyld imorgon. Efter en noggrann övervägning av konsekvenserna så kom jag fram till att det kommer vara värt det. Sån är jag. Nu sitter jag här med världens tjockaste hals, men värt var det.
Ikväll är det födelsedagsfest för Zanna att se fram emot. Paketet är inslaget och dryckerna kylda.

Herrmiddag på den internationella kvinnodagen - ska det va' så?

Igår var det herrmiddag, terminens grisfest. Det är allmänt känt vilket horeri det blir när karlar möts under sådana överförfriskade tillställningar. Det hemliga temat för kvällen var "maffia" och tjejerna var klädda i tjugotalsstuk och hade dukat upp så att man kände sig som rena Cosa Nostrafamiljen. Stationerna innefattade bland annat att kapa fingrarna på ett lik och bära en mattinrullad kropp över en hinderbana. Mycket död och mord bjöds det på. Förrätten var självklart pasta med hemlagade köttbullar i tomatsås och parmesan, och huvudrätten risotto med köttgryta. Jag hann knappt äta upp förrän jag blev bortförd in i köket för att bli uppspöad, tydligen var jag uppskriven på någon svart lista. Vår conisiglieri tillika 1Q Iza, som även han hade blivit rejält mörad i köket, höll ett brinnande tal där han liknade Smålands vid en enda stor famiglia.
Grötlunken bar iväg till Gotlands där tre nationer höll Tefatsgask. Efter de enastående festligheterna på Smålands, avböjde jag från 04-släppet till förmån för Norrlands och Östgöta som hade livligare släpp.

Planer för sommaren

Små små frön har planterats i mitt huvud och planer har börjat gro. Jag har för tillfället två saker som jag vill göra i sommar. Det första är att åka och se Rage Against the Machine på Hultsfred, känns som man inte bör missa det. Det andra tanken jag har är att åka till Kivik på Skånes östkust. Varför undrar ni. För att jag skulle jättegärna vilja gå guidad rundtur på Kiviks äppelmusteri. Varför undrar ni fortfarande. Se på videon och se hur fantastiskt det verkar:

Kivik

Varför undrar ni fortfarande. Jag vet inte.

En helg i Paris

Då var man tillbaka igen efter en helg i Paris och våren tog man med sig hem också. Mycket fika och god mat blev det. Det vill jag lova. En helg av rekreation som heter duga.


Det är en svår balansgång att kunna slappna av och samtidigt ha pressen på sig att behöva göra vistelsen oförglömlig. Eftersom Emma aldrig tidigare hade varit i Paris så tog jag naturligtvis på mig ledsagarrollen. Jäktandet hölls nere och jag kunde njuta något oerhört av helgen. Fredagen tillbringade vi på Pompidou och på lördagen var vi en sväng till Louvren, detta utan att känna oss tvungna att slaviskt ta oss ut till Eiffeltornet bara för stå intill den och se fåniga ut.


"Stod det inte nåt i Da Vinci-koden om det här?"

En självklarhet för en Parisvistelse är att åka till asiatkvarteren i 13:e arrondissemanget och äta phosoppa. Tänk så jag har längtat. Restaurangen Song Huong är den bästa i Paris. Det är en väldigt liten familjedriven restaurang som är lätt att missa med en oinbjudande interiör och rätt sura ägare. Fokus ligger helt enkelt på soppan. Man blir intryckt som boskap och maten kommer ut EN minut (jag skämtar inte) efter beställning. När man sedan har slutat äta så rycks tallriken ifrån en och notan kommer på ett skott för att signalera om att det är dags att lämna plats åt nästa kund. Det för osökt tankarna till the soup nazi i Seinfeld, men det är sånt man får ta om man vill ha den bästa phosoppan i Paris.


På lördagen var det kö för att få komma in och äta.


Ägaren Mr. Long tog oss i hand. Vilken ära.

Speciellt den här gången var den nya soppan jag provade. Den bestod av en annan buljong med helt nya smaker, och innehöll stora bitar krabba och jumboräkor. Himmelsk var den. Jag satt och sörplade i takt med en gammal man vars skägg svabbade upp en fjärdedel av buljongen.

Got Damn?

Snerikes har tydligen apat efter Clap to This och vill konkurrera om vår publik.
De har delvis använt sig av vårt koncept och slängt ihop nåt som heter Got Damn. Om det är en återkommande klubb eller ett tillfälligt event vet jag inte.
Förståeligt efter vad som hände sist då Snerkan fick rekordlågt antal gäster när de helt plötsligt bestämde sig för att ha klubb samma kväll som Smålands.
Ok, nu lyser det igenom att jag är rätt irriterad att de hade råd att få en spelning med Lazee och inte vi.

Imorgon bär det av till Paris! Bäst att börja packa, inte glömma fickordboken ;)

Paris

Imorse var jag uppe med tuppen, närmare bestämt klockan 06:00, för att jobba på ICA. Alltid lika skönt att ha klarat av ett helt dagsverke innan lunch.
På torsdag bär det av till Paris. Jag och min flickvän ska bo på hotell ett stenkast från Place de la Nation. Där har vi fyra dagar på oss att förlusta oss i storstaden. Det ska bli så härligt.
Nu bär det av till universitetshuset för att lyssna på information kring utlandsstudier. Kanske man får mer rätsida på saker och nyvunnen motivation efter allt krångel med psykologiska institutionen.

Mitt arma huvud

Förvirrelsen var inte nådig inför tentaskrivningen imorse. Jag möter upp med min studiegrupp utanför Carolina Rediviva klockan 07:50. Tentan börjar klockan 08:00 på Polacksbacken. Vi cyklar längs daghammarskölds väg och möter flera personer från klassen som rör sig i motsatt riktning från Ångströms. Det visar sig att våra kursledare har, utan någons vetskap, bytt tentasal under natten från Polacks till Gimogatan på andra sidan stan. Efter att ha fått det bekräftat så beger vi slagna kämpar oss till vår nya destination. Väl där får jag vänta på att få ett tentablad då dessa tagit slut. Jag får sitta en kvart och lyssna på de skrapande blyertspennorna runt omkring mig innan jag själv får sätta igång. Tentan som är på forskningsmetod och statistik har en räkneuppgift som antagligen var felskriven och går inte att räkna ut. Det ironiska i det hela är att vi under den här kursen har gått igenom de vanligaste ovidkommande variablerna som påverkar resultatet negativt, där just sådana här hot mot reliabiliteten och validiteten nämns. Det lär bli en hel del pikar i kursutvärderingen.
På det hela så gick tentan bra trots förvirringen och jag kunde tentafesta med gott samvete. Jag drog igång en liten förfest hemma hos mig för min studiegrupp. Vinet flödade och vi slutade upp på stockholms. Idag är det inte lika kul.

Frank's

ICA-väst i Flogsta har ju alltid värnat om sina studenter med billig pasta och mängder av förmånliga prissänkningar, men nu har man ändå gått för långt. Man kan köpa två stycken Frank's energidryck à 50cl(!) för endast 15 kronor. Det är på gränsen till oansvarigt kan man tycka eftersom ingen lär må bra att hälla i sig en halv liter energidryck åt gången. Jag satt och drack en Franks på seminariet här om dagen när vi satt i små grupper och diskuterade. När vår seminarieledare kom in till oss för att ta närvaro så börjar han titta underligt mot min burk, varefter han klämmer ur sig "är det där öl eller?". En berättigad fråga med tanke på hur burken ser ut.


Jag och min flickvän har bokat en resa till Paris i slutet av månaden och jag har under veckan suttit och letat hotell på nätet. Efter en del ombokningar och sluga försök att slippa betala avbokningsavgifter, så fann jag ett centralt hotell med rimligt pris. Vi åker till Paris när Emma återvänder från Oslo, dit hon åker i natt. Jag saknar henne redan.
Imorgon är det reccegask på Smålands, jag anmälde mig igår till sittningen. Det lär bli jäkligt skoj med hundra sittande från både Smålands, Göteborgs och Gotlands nation.


Frank's reklamsätter tydligen sin dryck med hjälp av Gene Simmons som turnerar land och rike med ett följe av storbröstade lederhosenflickor. Ett genidrag?

I'm not there

Jag satt med gråten i halsen halva filmen. Regissören Todd Haynes har fattat Dylan och visar sin tolkning på ett otroligt smart sätt. De sex skådespelarna representerar olika sidor av Dylans personlighet och olika höjdpunkter i hans karriär. Cate Blanchett var lysande som väntat, men min favorita tolkning var Richard Geres roll som riktade in sig på Dylan under hans mytiska period i slutet av sextiotalet. Geres scener genererade precis de känslor man känner då man lyssnar på Basement Tapes och John Wesley Harding. Homer, Mrs Henry och Rosemary var ju alla där. Musiken i filmen var (med undantag från en låt) Dylanstoff och var lika berättande som en av huvudrollsinnehavarna. Det smärtar att se den nyligen bortgångne Heath Ledger spela Dylan som tvåbarnsfader. Han kämpar över vårdnadstvisten efter skilsmässan i slutet av sjuttiotalet, och i bakgrunden rullar självklart Blood on the Tracks.
Alla karaktärer gick under pseudonymer vilket hade ett egetvärde i sig eftersom det säger mycket om vilka idealsjälv Dylan hade under särskilda perioder i sitt liv. Jag älskade hur Haynes hade blandat faktiska händelser med det rent fiktionella. Det som verkligen har hänt och fantasi separerades inte utan blev en sammanhängande drömlik berättelse. Varenda detalj i filmen hade uppenbart en betydelse, ingenting var där av en slump.
För dig som ska se filmen, se till att vara påläst. Det är inte en klassisk biopic i stil med Walk the Line eller Ray, utan mycket mer rik och komplex än så. Berättelsen berättas inte för dig, utan man måste själv fylla i med sin förförståelse.

Nästa Clap to This 29:e mars

Det var en trevlig kväll i onsdags då jag jobbade smålands pub. På onsdagar är det quiz-kvällar i hyttan, vilket innebär att det är väldigt mycket att göra de första två timmarna efter öppning, resten av kvällen hur lugnt som helst. I onsdags kunde vi till och med stänga redan vid elva. Vi satt kvar till halv tre och pölade(=personalöl) efter städet. Jag och Johan halvt lovade Jenny från kören att gå med i smålandskören och lära oss sjunga. Vi får se hur det blir med det där.

Den 29:e mars är det nästa Clap to This! Vilken artist det blir är inte klart ännu. Jag måste sätta igång att ringa runt och hitta folk som vill jobba nu i veckan. Annars blir det ju ingen klubb.

Förresten så har I'm not There premiär idag! Jag ska se den imorgon, den lär vara grym.

Bandy och super tuesday

Jag spelade innebandy här om dagen tillsammans med Martin och Martina från klassen. Vi höll till i Katedralskolans idrottsal. Oj så många minnen som kom tillbaka när jag åter stod i min gymnasieskola. Jag hade förberett mig på att spela nån lugn halvkass match och mestadels av tiden latja runt och slänga sig i rep-lianer. Tydligen så var Martina proffsspelare hemma i Boden och ett blodigt allvar verkade råda mellan de tre lag som hade samlats från olika studentföreningar. Målvakterna hade full utrustning och alla ropade ut taktik i termer som jag inte förstod. Tydligen fanns det också någon slags uppställning på plan som jag inte lyckades tyda förrän halva turneringen hade spelats. Allt shockspringande resulterade i en blödning under min ena stortå, som nu är helt svart. Men ett mål lyckades jag peta in i alla fall.
Igår var det super tuesday och för demokraterna är det inte avgjort än om det blir Clinton eller Obama som vinner. Enligt undersökningar som CNN har gjort så vill de demokratiska väljare som stödjer Hillary se någon med erfarenhet som nästa president och majoriteten bland de som röstar för förändring vill ha Barack. För de republikanska väljarna är det viktigast med en kandidat som delar deras värderingar.
Vad tokigt det skulle bli om Hillary blev president. Bill Clinton tackade av Bush den äldre 1993, som sedan blev avtackad utav Bush den yngre 2001. Ska han nu bli efterträdd av ännu en Clinton? Rena dynastierna kan man tycka.

Traktortrauma

Igår var jag och min flickvän nära på att bli överkörda av en traktor. En enorm grön John Deere kom susandes emot oss. Det är en grabb som brukar köra runt på kvällarna utan respekt för fartbegränsningar. Om man inte visste att han sandade trottoarer skulle man kunna tro att han smått berusad kört vilse och virrar runt inne i stan. Skrämmande var det hur som helst, och kanske var det vi som inte var så uppmärksamma som vi borde ha varit. Vi kom ju när allt kommer omkring från mina föräldrar som fick träffa min flickvän för första gången. Jag var knappast orolig att mina päron inte skulle komma överens med henne, snarare att hon skulle tycka det var jobbigt att "umgås" med dem. Jag som vuxit upp med de två, vet ju precis hur det blir. Min mamma håller låda om vädret en femtedel av tiden, jag flikar in med enstaka saker då och då, och min pappa säger ingenting. Min far är kul och lite underlig, han är fåordig och har svårt att hänga med när samtal växlar i ämne, det märks när han börjar prata om någonting som vi övriga slutat prata om för tio minuter sen. Det är inte konstigt att jag själv inte hittar ord ibland och har lite svårt att hänga med i hetska diskussioner. Jag tycker om min pappa.