Traktortrauma

Igår var jag och min flickvän nära på att bli överkörda av en traktor. En enorm grön John Deere kom susandes emot oss. Det är en grabb som brukar köra runt på kvällarna utan respekt för fartbegränsningar. Om man inte visste att han sandade trottoarer skulle man kunna tro att han smått berusad kört vilse och virrar runt inne i stan. Skrämmande var det hur som helst, och kanske var det vi som inte var så uppmärksamma som vi borde ha varit. Vi kom ju när allt kommer omkring från mina föräldrar som fick träffa min flickvän för första gången. Jag var knappast orolig att mina päron inte skulle komma överens med henne, snarare att hon skulle tycka det var jobbigt att "umgås" med dem. Jag som vuxit upp med de två, vet ju precis hur det blir. Min mamma håller låda om vädret en femtedel av tiden, jag flikar in med enstaka saker då och då, och min pappa säger ingenting. Min far är kul och lite underlig, han är fåordig och har svårt att hänga med när samtal växlar i ämne, det märks när han börjar prata om någonting som vi övriga slutat prata om för tio minuter sen. Det är inte konstigt att jag själv inte hittar ord ibland och har lite svårt att hänga med i hetska diskussioner. Jag tycker om min pappa.