Tentaah

Då var det dags för tenta på fredag. Känner mig tillräckligt förberedd måste jag säga. Biologisk psykologi är minsann fasligt skoj. Det är mycket som kan hända om man pillar på olika körtlar i hjärnan har jag lärt mig.

Vi Clap-arrangörer har fått lite skit för vår lite väl effektiva affischering. Vi hade tydligen satt affischer i nationsbostäder där vi inte får sätta dem. Om någon känner sig träffad så ber jag om ursäkt för det.
André fick sig även en brasklapp av ett par kalmariter som råkade finnas på plats då han affischerade över en av deras physique-plancher. Jag ursäktar (å Andrés vägnar) även för denna ohederliga gest och lovar att inte göra om det.

Imorgon bär det till Ikea för att köpa spotar till att pimpa x-bar med. Jag har några galna ideer i huvudet för den baren.

Paragon till Clap to this!

Nu är Clap to This-hjulen i rullning. Affischeringen har satt igång, planeringen finslipas och geniknölarna gnuggas hårt. Boka bord på förhänget ”Clap to this 69:an” där det kl.18 bjuds på förfest med gott krubb och skumpa, eller skaffa dig en förköpsbiljett till Uppsalas grymmaste live-klubb!

Tredje kvällen gillt

Igår blev det en snabbis in på Kalmars 04-släpp, sliten som man var stannade jag endast nån timme. Man skulle kunna säga att jag var där för någon annans skull än min egen.
Jag har precis sett klart på den ruskigt bra filmen Blood Diamond. Dagen har för övrigt gått till att umgås med mina föräldrar och släkt. Min kusin Johanna fyllde år och det bjöds på kaffe och kaka. Nästa vecka fyller jag år. Jag har av mina päron önskat mig ett bidrag till antingen ett kommande tandläkarbesök eller en synundersökning. Det blir fint det.
Imorgon SKA jag börja ta tag i arbetet kring Clap to This och tentaplugget.


God natt.

Äntligen!

Äntligen börjar medicinen kicka in. För lite mer en vecka sedan gick jag in i ett nytt skov av min tarmsjukdom. Det är det den första sjukdomsperioden jag har sen i somras. Det känns hoppfullt att man när som helst kan börja medicinera sig när det börjar kännas konstigt, och att pillrerna börjar verka efter en dryg vecka är fantastiskt!
Glädje glädje, man känner sig som pånyttfödd.
Igår var jag ute på Stockholms med några från klassen. Jag kände på kvällen att min hals började spöka och visste redan då att om jag går ut så kommer jag bli förkyld imorgon. Efter en noggrann övervägning av konsekvenserna så kom jag fram till att det kommer vara värt det. Sån är jag. Nu sitter jag här med världens tjockaste hals, men värt var det.
Ikväll är det födelsedagsfest för Zanna att se fram emot. Paketet är inslaget och dryckerna kylda.

Herrmiddag på den internationella kvinnodagen - ska det va' så?

Igår var det herrmiddag, terminens grisfest. Det är allmänt känt vilket horeri det blir när karlar möts under sådana överförfriskade tillställningar. Det hemliga temat för kvällen var "maffia" och tjejerna var klädda i tjugotalsstuk och hade dukat upp så att man kände sig som rena Cosa Nostrafamiljen. Stationerna innefattade bland annat att kapa fingrarna på ett lik och bära en mattinrullad kropp över en hinderbana. Mycket död och mord bjöds det på. Förrätten var självklart pasta med hemlagade köttbullar i tomatsås och parmesan, och huvudrätten risotto med köttgryta. Jag hann knappt äta upp förrän jag blev bortförd in i köket för att bli uppspöad, tydligen var jag uppskriven på någon svart lista. Vår conisiglieri tillika 1Q Iza, som även han hade blivit rejält mörad i köket, höll ett brinnande tal där han liknade Smålands vid en enda stor famiglia.
Grötlunken bar iväg till Gotlands där tre nationer höll Tefatsgask. Efter de enastående festligheterna på Smålands, avböjde jag från 04-släppet till förmån för Norrlands och Östgöta som hade livligare släpp.

Planer för sommaren

Små små frön har planterats i mitt huvud och planer har börjat gro. Jag har för tillfället två saker som jag vill göra i sommar. Det första är att åka och se Rage Against the Machine på Hultsfred, känns som man inte bör missa det. Det andra tanken jag har är att åka till Kivik på Skånes östkust. Varför undrar ni. För att jag skulle jättegärna vilja gå guidad rundtur på Kiviks äppelmusteri. Varför undrar ni fortfarande. Se på videon och se hur fantastiskt det verkar:

Kivik

Varför undrar ni fortfarande. Jag vet inte.

En helg i Paris

Då var man tillbaka igen efter en helg i Paris och våren tog man med sig hem också. Mycket fika och god mat blev det. Det vill jag lova. En helg av rekreation som heter duga.


Det är en svår balansgång att kunna slappna av och samtidigt ha pressen på sig att behöva göra vistelsen oförglömlig. Eftersom Emma aldrig tidigare hade varit i Paris så tog jag naturligtvis på mig ledsagarrollen. Jäktandet hölls nere och jag kunde njuta något oerhört av helgen. Fredagen tillbringade vi på Pompidou och på lördagen var vi en sväng till Louvren, detta utan att känna oss tvungna att slaviskt ta oss ut till Eiffeltornet bara för stå intill den och se fåniga ut.


"Stod det inte nåt i Da Vinci-koden om det här?"

En självklarhet för en Parisvistelse är att åka till asiatkvarteren i 13:e arrondissemanget och äta phosoppa. Tänk så jag har längtat. Restaurangen Song Huong är den bästa i Paris. Det är en väldigt liten familjedriven restaurang som är lätt att missa med en oinbjudande interiör och rätt sura ägare. Fokus ligger helt enkelt på soppan. Man blir intryckt som boskap och maten kommer ut EN minut (jag skämtar inte) efter beställning. När man sedan har slutat äta så rycks tallriken ifrån en och notan kommer på ett skott för att signalera om att det är dags att lämna plats åt nästa kund. Det för osökt tankarna till the soup nazi i Seinfeld, men det är sånt man får ta om man vill ha den bästa phosoppan i Paris.


På lördagen var det kö för att få komma in och äta.


Ägaren Mr. Long tog oss i hand. Vilken ära.

Speciellt den här gången var den nya soppan jag provade. Den bestod av en annan buljong med helt nya smaker, och innehöll stora bitar krabba och jumboräkor. Himmelsk var den. Jag satt och sörplade i takt med en gammal man vars skägg svabbade upp en fjärdedel av buljongen.